Fuck cancer

3 omgångar cellgift. Därefter strålning måndag- fredag i 6 veckor.
Veckorna har gått snabbt men samtidigt sakta.

NU är steg 1 i Christers behandling slut.
Han har fixat det galant min hjälte.
Aldrig klagat, bara sagt att det här ska bara gå.

Hur hittar man den styrkan?
Man kan inte riktigt föreställa sig hur det är att inte veta om man ska få leva eller dö.
Däremot kan man ge sig fan på att man ska fixa det och den styrkan har Christer hittat.

Behandlingen har gått bra. Det är allt man kan säga.
Christer har en lång bit kvar.
Möte i mitten på Juli sen förhoppningsvis om allt gått som det ska kommer en stor operation planeras in.
En operation som ska ta bort tumören och där dom samtidigt kommer ta bort en bit av matstrupen och ta en bit från magsäcken och göra till strupe.
Inte helt enkelt och givetvis ett väldigt stort ingrepp.

Nästa mål är att allt gått som det ska och att det kan bli operation i slutet av augusti. Det ser hoppfullt ut.

Tills dess måste livet rulla på och det gör det för Christer, för mamma och för oss andra.
Vi tar vara på dagarna lite extra bara, så som alla egentligen bör göra.

Juli 2012

och sisådär 10 kg lättare 2013

Mamma säger att Christer tom är piggare än hon numera.
Underbart att höra.

Han känner sig så bra att som har tagit med Clara och Milon ner till Tättö och pappa och Eva.
Milon ska va med mamma och Crille och Clara ska va med morfar.

Spontant måste det va ibland. Även ett kontrollfreak förstår det :-)