söndag 30 augusti 2015

Bilder från förr

På sms dök det upp en massa bilder på Niklas som hittats på en gammal dator.
Så ung kommer han alltid förbi min fina bror. 


Nu gifter dom sig hans närmaste vänner och vid deras sida fattas det en person. Jag vet att han sitter där på första parkett och njuter av att se sina vänner så lyckliga men jag kan såklart inte sluta undra hur det hade varit om han fanns kvar med oss här. 
I arkivet finns många bilder men i minnet finns det mer än så. Lukter barndomsminnen, fester, bråk, skratt , ja allt finns där lagrat men när jag blundar är det alltid det stora leendet jag ser. 





onsdag 26 augusti 2015

Malmö

Väskan packades i går igen och det var idag dax för jobbresa den här gången till Malmö.
Legendarisk tågresa med en väldigt speciell tågvärd och väl framme hade vi bokat bord på hotellets restaurang och det blev fortsatt gapskratt då inget på menyn fanns och servicen var så skrattretande dålig men vi valde just att bara skratta åt det. 
Lugn kväll på hotellrummet. Färgning av utväxt är då perfekt tidsfördriv ;-) 


tisdag 25 augusti 2015

Årets sista ?

Tänk att vi fick värme även i helgen. Så underbart!
På resande fot torsdag-söndag men där fanns det strand som tur var. 
Sand mellan tårna! Bland det bästa som finns! 


Kanske årets sista strandhäng? 

torsdag 20 augusti 2015

9 liv

I måndags trodde vi att Tarzan skulle checka ut från jordelivet då han blev svårt sjuk. Efter att inte ha ätit på nära två dygn och bara sovit drog han iväg och gömde sig så som katter gör när de mår väldigt dåligt.
Att hitta honom i vårt nya område var inte lätt och E letade och letade men så gav vi upp och jag lagade mat och E klippte häcken. Då mitt i klippningen hittade han Tarzan liggandes längst in i busken. Det blev en akuttid hos veterinären såklart! I väntan på tid låg Julia och höll Tarzan sällskap.


Åka bil har han inte gjort på 9 år så det blev lite fart på honom i bilen.

Innan han la sig i bakluckan resten av vägen.


Uttorkad och svag, stackarn och undersökning var inte kul men han fick dropp och specialmat för återhämtning och fikc åka hem över natten för att se om han skulle må bättre dagen efter.


Det sägs ju att katter har 9 liv och även fast Tarzan förbrukat några genom att bla tvättas i diskmaskinen, och även brunnit efter att ha hoppas upp på värmeljusen i fönstret så fanns det uppenbarligen ett liv kvar för nu börjar han  må bättre igen även om han fortfarande är trött.
Hela familjen är glada att vi får ha honom ett tag till! :-)

Medans vi var hos Veterinären till 22,30 var Jack bollkalle på ÅFF- Norrköpingmatchen och han hamnade på förstasidan, något suddig, men ändå ;-)  ( i grön jacka )


Dagen efter fick ÅFF ta fram extradräkten då det var dax att möte Hjulsbro. Första matchen Jack kunde cykla till. Förlust med 2-1 men en jättespännande match!



Igår packades det för kommande jobbresa för oss och barnen till sina andra föräldrar. Vi varvade packning med plankan-tävling. Jack vann :-)


 och jag suger ut det sista av sommaren med rosa lack. 


söndag 16 augusti 2015

Helgen som försvann

Helgen försvann snabbt efter första jobbveckan.
Fredag kväll spenderade jag och Jack i Åtvid då det var seriespelspremiär för säsongen. 
Vinst 2-0 mot HBK :-) 


Fredagen blev sen och lördagen tidig. Kioskpass 9-11 åt claras lag hjulsbro. En solig start på dagen. 
Trädgårdsarbete för mig och E och barnen byggde flygplan 


Sen dax för kalas. Lilly fyllde 1 år och vi firade sötnosen med smörgåstårta och tårta. Lilly var på strålande humör även efter sockerchock   ;-) 



Hem, byta om och nästa fest. 
Födelsedagsfest hos Emma. 
Vin och tjejsnack till midnatt 

Idag körde vi fenomenmagasinet på fm med dom yngsta och kusinen Tyra.


E och jag släpade oss sen runt ån . En fantastisk runda. 


Dax för ny vecka ! 

onsdag 12 augusti 2015

Sensommardagar från mobilen

Ja nu har vardagen börjat igen men sista helgen hann vi med att fira Mamsen som fyllde år.
God mat och tårta och så lite vin på eftermiddagen :-)


Sofi och Mathias höll på att inte komma hem efter ett besök hos oss då cykeln strulade men som tur var hade hon ju två lite salongsberusade män till hjälp ;-) 


Julia och Jack var på bröllop och jag fick jättefina bilder skickade till mig under kvällen.


I söndags tog vi vara på soltimmarna och badade.


Underbart!


En lättsam bok är ett perfekt tidsfördriv.


I måndags var det jobbdax igen och morgontröttheten sitter i fortfarande, Snart ska det väl vända igen.  Kul att jobba och träffa alla kollegor men jag längtar till sovmorgon igen.

Tisdagen var lillebrors dag och vi var på kyrkogården och åt sen mat ihop på Lazlos.En jättefin kväll!


På lunchen idag inhandlades block. Jag köper alltid egna gärna med roliga budskap på :-).


Hoppas kvällarna fortsätter att vara såhär vackra ett tag till så man får njuta av ljuset och värmen.

tisdag 11 augusti 2015

4 år av saknad

11 augusti 2011 var dagen då Niklas lämnade oss alla. En dag full av chock sorg ångest och ren och skär panik, Att ta in att Niklas inte längre levde var helt obegripligt och till en början omöjligt att ta in.
Niklas var en av nära 1400 människor som tog livet av sig 2011. En siffra i statistiken för en del men för oss en familjemedlem om tragiskt och helt i onödan tog livet av sig för att han inte orkade leva mer. Niklas var min bästa vän  och den person som stod mig närmast förutom mina föräldrar.
Vi visste precis allt om varandra.Ändå kunde jag inte hindra honom från att avsluta sitt liv på egen hand en kall men solig augustidag.

Han avslutade sitt liv medans jag satt på jobbet och jobbade dag 4 efter semestern. Vardagslunken hade börjat komma smygande. Barnens träningar var igång och just den torsdagen var första dagen då jag inte var helt slut på morgonen utan faktiskt började vänja mig vid att gå upp tidigt på morgonen igen.
Kvällen innan hade jag varit ute och sprungit då Niklas ringde. Vi skulle fixa present åt mamma inför kalas på lördagen. Vi skulle ses i Ekholmen vid 19 men i sista stund avbokade Niklas.
Kompisarna hade kommit förbi och det blev fest. Jag köpte presenterna själv , så var det ofta, Han älskade att vara spontan och kom polarna förbi och ville festa kunde måsten alltid vänta.
Då täckte jag upp, som alltid.

Det finns så många om och men gällande den kvällen och natten och vad som hände nånstans mellan kl 10-11 på dagen efter men oavsett hade Niklas avslutat sitt liv på egen hand den närmsta tiden. Kanske inte just den torsdagen utan han hade säkert väntat tills efter mammas kalas men nu blev det just den här dagen som han kände att det inte gick längre. Motgångarna var för stora och det fanns ingen energi kvar för att kämpa på.

Avskedsbrevet till mig och mamma var skrivet kortfattat men tydligt och man förstod att det inte var en spontan handling utan något han planerat länge. Niklas var precis som jag kontrollfreak så självklart låg keps och smycken bredvid brevet på hallbyrån. Allt förberett.
Han visste att det var jag eller mamma som skulle komma men han klarade inte av att tänka på konsekvenserna det skulle ge att hitta honom död. Jag hade oftast med mig barnen och just den här dagen var det jag som skulle åka dit och se varför han inte svarade i telefonen på hela dagen.
Jag stod och lagade mat. Jack skulle skjutsas till träning. Jag hade tänkt åka förbi precis efter jobbet men tiden var knapp och jag var beredd på en lång diskussion efter nattens händelse.
Jag tänkte att jag lagar mat till barnen först, sen åker jag och Jack förbi på väg till träningen.
Det blev inte jag som hittade Niklas utan Mamma hann före.
Hon åkte tidigare från jobbet och var där innan mig,

Mamma ringde när hon stod utanför och sa att hon skulle gå upp och sen ringa mig efter dom hade pratat. Jag tänkte: Om hon ringer inom 5 min så är han död.
En sjuk tanke att tänka men det tillhörde vardagen att oroa sig för Niklas.
Minutrarna gick och det isade till i magen och ångesten kom krypande, Så ringde hon...
medans jag tryckte på svara-knappen visste jag redan svaret. Mamma sa relativt lugnt :
Lina, Han är alldeles kall, Han är död. Ring 112,

Jag hade många gånger försökt föreställa mig hur det skulle kännas att drabbas av en så hemsk tragedi men man klarar inte av att föreställa sig döden, det är för svårt att ta in.
När jag förstod att Niklas var död skrek jag rätt ut precis som man ibland kan se på film.
Jag stod och stekte bacon korv och potatis och jag minns hur jag kastar mig på golvet och stekspaden far iväg längs köksgolvet. Jag skrek och skrek och Julia kom nedrusande och skrek lika mycket hon. Clara grät.
Jag försöker slå 112 men fingrarna funkar inte. När jag väl lyckas slå rätt nummer minns jag inte Niklas adress. Allt är blankt. Jag kan inte andas och jag springer på strumporna till grannen Emma och ber henne hjälpa mig prata med larmoperatören och att hon tar barnen,

Emma lyckas få in mig i bilen och hon skjutsar mig till Niklas som bara bor 600 meter bort.
Jag minns lukten i luften, sensommarsol som inte riktigt orkar värma upp luften. Jag minns doften av trapphuset där mamma stod och hindrade mig från att ta mig in och jag minns träbänken precis utanför där jag satt och grät och grät.
Christer kom och han tog med sig de stora barnen. Clara hämtades av farmor och farfar, Folk kom förbi och stannade och tittade på oss. Nyfikna på tragedin som uppenbarligen utspelade sig.
2 ambulanser, 2 polisbilar, En polismans arm på axeln. En gul sjukhusfilt runt mig.
Tårar och panik.
Besked lämnades på telefon till de som behövde veta först. Jag ringde alla och jag mötte allas skrik och gråt i andra änden.
Kramar och tårar och tidsperspektivet var borta.

Så kom han ut där på båren i ett svart fodral. Denna långa kropp var min döda bror bara några meter från mig. Ambulansen åkte iväg utan sirenerna på.
Polismännen skjutsade hem oss till mitt hus.
Där lämnades vi utan någon hjälp eller stöd från sjukvården. Min bror hade tagit sitt liv. Mina föräldrar hade mist sin son och mina barn sin morbror och det fanns inget skyddsnät alls som kunde hjälpa oss.
Hade han dödsförklarats på sjukhuset hade vi fått kuratorhjälp men eftersom han dödsförklarades hemma hade man inte rätt till det.
Det där gör mig fortfarande arg och besviken.
Man kan inte hjälpa människor som vill dö men man kan inte heller stötta de som får vara med om det mesta hemska som kan hända, att mista en av de närmaste,
En dag ska jag engagera mig i dom här frågorna på riktigt!

Torsdagen den 11 Augusti 2011 förändrades våra liv. Från den dagen ändrades allt och den var första dagen på en lång resa, En sorgresa som aldrig tar slut.



Idag har det gått 4 år sen den dagen.  Barnen minns den som igår men mycket har hänt,
Man fick lära sig att leva på ett nytt sätt, med ett tungt bagage.
Första dagarna var hemska och det finns fortfarande dagar då man är jätteledsen men att lära sig leva livet trots sorg var ett måste tidigt i min sorgprocess.
Det var svårt i början när benen inte ens bar kroppen och när gråten inte gick att stoppa men efter hand så lärde jag mig att återgå till så normala rutiner som det var möjligt att ha. För barnens skull och för min skull.

"Minns mig med glädje " skrev han i sitt avskedsbrev. Det blev just det citatet vi hade på kistan i kyrkan,




Landeryds kyrka var proppfull den dagen. Så många vänner som ville ta avsked. En otroligt tuff stund men också en otroligt vacker stund.
Ett sista farväl!Det sägs ju att man får se sin egen begravning och jag är övertygad om att Niklas älskade sin.

Tiden går men kroppen minns. Jag saknar Niklas alla dagar men självklart är årsdagarna extra tuffa.
För mig brukar årsdagen gå relativt bra men tiden innan är tuff. Det är väl så att man går och tänker på hur jobbigt det ska bli och så tar man ut det i förskott.
Årsdagen brukar vara fin och efter jobb brukar vi vuxna i familjen ses vid graven och sen äta middag ihop på någon restaurang. Vi pratar om Niklas ofta och vi har lärt oss att skratta åt många av de roliga minnena vi har, Niklas var ju en riktig spellevink med massor humor och det är viktigt att komma ihåg dom sidorna så inte de jobbiga perioderna av hans liv tar över för mycket.

Jag kan höra hans skratt och se hans leende och jag hoppas få minnas det hela livet.
4 år av saknad! 







fredag 7 augusti 2015

Me myself and I

Idag har Julia och Jack åkt till Stockholm med sin pappa då dom ska på bröllop och E och barnen är på cup på Öland så det blev jag och Clara kvar hemma.
Varmt och gött även idag så efter att vi släppt in hantverkarna tog vi en cykeltur runt stångån och stannade för bad. 


Vi gick sen på eftermiddagsbio


Och efter det skulle blondie på kalas.
Jag fick 3.5 h egentid och den har jag utnyttjat till fullo. Shopping inför jobbstart på måndag, ensammiddag på Hälsofreak 


Och en långpromenad runt stångån 


Ibland är det skönt att bara va tyst och umgås med sig själv. :-) 

torsdag 6 augusti 2015

I solen

Soooool och värme. Så underbart!

Konfirmationsfest


Kanottur i stångån


Ikeashopping ( vi är där flera gånger i veckan ) 

Solning på lite olika sätt 


Man kan också bada på lite olika sätt ;-) 


Njuter av sista semesterveckan. 

måndag 3 augusti 2015

Äntligen!

En riktigt varm dag äntligen! Så underbart!
Försökte ta vara på all sol och startade dagen med frukost i solen. Barnen lekte på tomten och sen gick vi ner till stångån också. Kallt men fint! 




Eftermiddag och kväll spenderade jag och Clara med Jack i Åtvidaberg. Träning för Jack och kvällssol och bad för oss. 


Hoppas morgondagen blir lika vacker! 

lördag 1 augusti 2015

Här och nu

Det är inte lätt att vara här och nu jämt. Jag är gärna tre steg före och har svårt att släppa allt.
Av mamsen fick jag den här boken om just det ämnet. 


Idag var mitt här och nu en dag i Jönköping med lunch shopping och fika utan några måsten. 


Att vara här och nu kan också vara att vänta med att laga mat och istället sätta sig i solen när den äntligen visar sig några minuter :-).