torsdag 23 augusti 2018

Full fart 

Och där drog vardagen igång med besked! Jobbdagarna är fulla och kvällarna likaså. Träningar, matlagning, tvätt i mängder. Hej vardag! 

Vissa dagar är svåra att få ihop med det fixar sig alltid! 

Igår spenderade jag och Clara hela kvällen i Berg. Fotbollsmatch! 

Medans tjejerna värmde upp hann jag med en långpromenad. Det behövdes för sen blev det både kallt och mörkt! 

Idag bytte jag utsikten över Roxen till fina stångån under kvällspromenaden.

I morgon väntar Västervikskontoret sen helg. Så skönt! . 

söndag 19 augusti 2018

Yoump, pinchos och 4:årskalas

Igår tog Danne och jag med dom mindre barnen till Yoump för lite hoppande 

Och efter det åt vi middag på Pinchos. Vi hade en så mysig eftermiddag och kväll! 

Clara och jag tog bussen hem vid 20 och satte oss i soffan med Frasse och lördagsgodis.

Idag fortsatte sockerchocken med firande av Lilly 4 år. Årets tema som genomsyrade alla presenter var Unicorn.

Förutom att äta massa gott så hann jag innan kalaset med veckohandling städning och primenad och nu på kvällen har ogräset på framsidan fått sig en match. 

Ny vecka väntar och nu drar allt igång ordentligt! Kul! 

torsdag 16 augusti 2018

Artikel i Amelia 

När tiden är mogen- 7 år har gått. Otaliga gånger har vi pratat om det. Om Niklas. Om döden.Om psykisk ohälsa.Om vården och att vilja berätta och förändra. Vi visste att när tiden var mogen skulle vi göra det. En eftermiddag i Oktober 2017 träffades vi i uterummet hemma hos mig. Cornelia med papper och penna. jag med många års sorgearbete och erfarenhet. Hon lyssnade och skrev. Jag delade med mig. Tillsammans har vi skapat det som vi hoppas bara är början på något större.Början på en önskan att kunna förändra.Tillsammans har vi skapat texten som idag finns i senaste numret av tidningen Amelia. Texten om Niklas.






Foto: Susanne Lundbäck


Foto: Susanne Lundbäck
Foto: Susanne Lundbäck
foto Susane Lundbäck

onsdag 15 augusti 2018

Speciell lördag, takras och grillning 

Niklas årsdag blev en fin dag! Det gäller att vara snäll mot sig själv dom tuffa dagarna och i mitt fall var det att ta dagen som den kom i lugnt tempo. Jag åkte till Niklas grav med blommor, städade , målade källarväggen där jag haft vattenskada, 


Och på kvällen var det bara jag och Clara hemma så vi åt tacos och parkerade oss i soffan med godis och cola. En lugn och skön speciell lördag.

Veckan började sen med en jäkla fart. Möttes av den här synen när jag kom till jobbet måndag morgon. Taket hade rasat ner i kontoret brevid mitt. Som tur var hände det på natten så ingen kom till skada!

Tisdag och grillförbudet hävdes !!! Det firade vi med grill såklart ! Karré, halloumi och sallad Sååå gott!!! 


lördag 11 augusti 2018

7 år av saknad 

Tänk att det idag har gått 7 år sedan vi miste vår älskade Niklas. 7 år sedan han fick ro i själen efter många tuffa år av psykisk ohälsa.
När Niklas dog 2011 pratade man väldigt sällan om den sjukdom som tar så många liv varje år.
 År  2011 då Niklas dog var det 1400 personer som tog sitt eget liv. Det är 3.8 personer om dagen.
Tänk om man kunde fånga upp det här med psykisk ohälsa så mycket tidigare när man fortfarande är barn på väg att bli vuxen och tänk om man kunde sätta in rätt hjälp tidigare och kunna förändra den siffran.

Min Niklas blev bara 28 år och det är så mycket han inte var klar med, så många han lämnat kvar. Att ta sitt eget liv är ju aldrig en utväg men han kunde inte se det. Han såg inte att det fanns någon hjälp att få och det måste varit så hemskt att bära på den känslan av total hopplöshet.

Efter 7 år går det fortfarande inte en dag utan att jag tänker på Niklas. Sorgen är något man alltid lever med och det kommer alltid vara dagar som är tuffare än andra oavsett hur många år det går.

Orden från min berättelse i inlägget: Ett år av saknad  ( Klicka på länk för hela inlägget )ger mig fortfarande ett sånt där obehaglig känsla i magen trots att det är jag själv som skrivit det:

..Kl 16.38 ringde mamma mig och sa att hon åkt tidigare från jobbet och att hon stod utanför och skulle gå in till honom.

Jag stod och stekte bacon, potatis , korv och ägg och när vi lägger på tänker jag:
- Om hon ringer inom 5 min- då är han död.
Hjärnan skjuter sen bort tanken för den klarar inte att tänka så. Det är för hemskt att föreställa sig.. men minuterna går och 5 blir till nästan 10 min.. då ringer hon och jag vet direkt vad hon ska säga..

Jag svarar med att säga…: Nej först försiktigt och sen när jag hör henne snyfta skriker jag ..NEJ!
Och efter bara en sekund försvinner marken under mig för hon säger:
 Han är alldeles kall, Lina. Han är död- Ring 112.
Den värsta meningen jag nånsin hört och den hemskaste stunden i hela mitt liv…
Chocken kommer som en käftsmäll men jag minns hur jag skriker rakt ut och hur jag kastar mig på golvet vid trappen.
Jag minns hur mina döttrar med panik i blicken kollar på mig och skriker dom med, hur jag försöker slå 112 gång på gång men misslyckas, hur jag springer ut på gatan utan skor och bara skriker och hur jag mitt i denna panik kort, bara 2 sekunder hinner tänka: Nu slipper han äntligen lida ,,, innan paniken tar över igen...


Att mista Niklas var hemskt och livsomvälvande och inget i mitt liv blev som förut igen. Det finns livet innan och livet efter Niklas.
Att jag har människor nära mig i livet som aldrig fick träffa Niklas är en märklig känsla för han är ju en sån stor del av mitt liv men de får höra mig berätta om min fina bror som dog alldeles för tidigt.



Att jag en dag skulle göra något av all den dokumentation och all den erfarenhet av sorg och psykisk ohälsa jag fått med mig har alltid varit självklart men jag har inte varit redo. Det har tagit tid att komma dit.
Att bolla idéer med en fin vän som inte bara är en fin vän utan också en journalist var ett lyckat koncept och från det kommer det komma ut en del del olika saker parallellt av mig och Cornalia. En av de sakerna kanske en dag blir en bok. 176 sidor bloggmaterial som Cornelia kom och lämnade härom dagen.
" Gråt inte utan minns mig med glädje" Niklas sista ord.






torsdag 9 augusti 2018

Trött start

Det är inte lätt att komma in i rutinerna direkt och jag har riktigt svårt att komma upp när klockan ringer men igår tog jag ändå mig tid att ta långlunch och gå till gymmet och träna. 

Efter gym, en promenad tillbaka till sval dusch på jobbet. Ingen dålig vy på väg från gymmet.

Balans heter det ja.. efter gym och jobb blev det firande av Mamma med fantastisk smörgåstårta och tårta. 

Och så en massa paket såklart! 

Vi hade bl.a. köpt den här fina Majaboxen. 

I dag när jag kom hem mötte jag nån mer som var trött .. Frasse! 

Efter mat och en stunds vila i soffan tog jag mig ut på en liten kvällspromenad. Så fint när solen börjar gå ner och stångån är spegelblank .

Sista sommaren i huset och jag får en rejäl äppelskörd i år. Det var så längesen att jag inte minns hur de smakar men det ska jag svart ta reda på! 

onsdag 8 augusti 2018

Att titta tillbaka


Sitter med lite redigering av ett kommande projekt och kastas in i mina egna texter och känslor från en jobbig tid. Augusti 2011. Månaden när Niklas valde att avsluta sitt liv.

Jag slås av min egen styrka och klarsynthet så tidigt i en så stor sorgprocess. Hur jag varje dag förflyttar mig fram i det värsta jag drabbats av: Sorgen och saknaden efter lillebror. 
Hur livet fortgår medans det är kaos inombords, hur jag tar mig i genom timme för timme dag för dag och hur jag till slut står där och har klarat första året.
Den här texten skrev jag i Augusti 2011 på Niklas sida på Facebook som just då drunknade i inlägg och sorg och uppgivenhet och en hel del spekulationer.

Vi ser att ni alla minns Niklas med glädje och ni minns en skrattande, omtänksam, härlig kille.

 Det va precis så han var vår älskade Niklas.

Däremot så fick de flesta av er aldrig möta det som främst jag och mamma och pappa hanterade, den killen som inte tog sig ur sängen, som hade en sån otrolig ångest, och som mådde så dåligt.

Den sidan fanns och det vet ni alla och ni vet att han led, nåt enormt.

Jag och Niklas pratade väldigt mycket om det jobbiga och jag coachade honom i att se framåt, och att orka.

 Han lyssnade och jag lovar er alla att han försökte.

 Men Niklas klarade inte av det livet som vi människor har, han klarade inte alla krav samhället har på en människa.

Vi MÅSTE alla respektera att det här var Niklas vilja och han hade kämpat och försökt men att han nu var klar, hur ont det än gör.

 Alla har rätt att sörja på sitt sätt, man har rätt att gråta, skrika, vara arg, vara uppgiven, inget är fel.

Niklas sista mening till oss var: Gråt inte utan minns mig med glädje. Älskar er! Det vill vi i familjen att ni ska veta om, och nej vi vet, gråta kan han inte hindra oss från att göra. Gråt hur mycket ni vill, men dom stunderna man kan, le då och tänk på allt det fina. Det gör jag!! 
// Lina

En tydlig text i en svår stund med en vädjan att hitta acceptans istället för att hitta syndabock i en situation som var så svår för alla och där alla känslor samtidigt skulle vara ok.Det finns ju inget rätt och fel i sorg.

Jag har många inlägg om Niklas men just nedan inlägg mindes jag inte riktigt när jag nu kom dit i redigeringen . Det skrevs 11 månader efter Niklas död:

Onsdag 11 juli 2012


Varje månad har jag skrivit ett inlägg den 11:e.
Årsdagen kommer bli det 12:e och sista inlägget om Niklas just den 11:e.
Det kallas sorgeår av en anledning, att man måste gå igenom ett helt år av högtider, födelsedagar och vardagar och för mig har inläggen en gång i månaden varit en slags terapi.
Precis som nu kommer jag skriva inlägg om Niklas. Det kommer jag alltid göra, men att just uppmärksamma det en gång i månaden kommer jag sluta med.

Att jag valt att skriva om Niklas och hans död var inte ett självklart val, utan nåt som jag kände var rätt och fortsatte med och på vägens gång har många uppskattat att jag delar med mig av både glädjen av att ha fått ha Niklas med oss men också sorgen och saknaden efter honom.
Många har fått "lära känna" honom på ett nytt sätt genom mig och det tycker jag är roligt.
Jag vill dela med mig av mina minnen av Niklas.
Jag skriver öppet och ärligt och förskönar inte nåt.
Det VAR ett helvete ibland. Det är sanningen, men jag fokuserar och respekterar hans vädjan till oss, att minnas honom med glädje.
Jag kommer alltid längta tills den dagen vi ses igen, när jag är klar med allt här nere.
Du får vänta ett bra tag, men sen ses vi gubben. Älskar dig// Syster






Jag är stolt över 31 åriga Lina som klarade så mycket och som lärde sig så mycket på vägen om livet. Det var inte tänkt att livet skulle bli så här men jag gjorde mitt allra bästa för att komma framåt och nå acceptans och jag är stolt över mig själv att jag vågade dela med mig  av den mest intima sorgen. Jag vet att den hjälpt många.Jag hoppas och tror att kommande projekt kommer hjälpa många fler.





tisdag 7 augusti 2018

Back to work



Den första jobbdagarna efter semestern blev en trött sådan. Att det ska vara så svårt att somna när man så gärna vill!
Att va trött är ju inte hela världen ändå. Man får va lite snäll mot sig själv och det var jag!
Jack lagade pasta carbonara till middag och sen tog jag en lugn kväll i soffan och la mig tidigt. Betydligt piggare idag.

Kul att vara tillbaka på jobbet och träffa kollegorna och kicka igång terminen. Hos oss är det fortfarande lugnt nån vecka till innan det drar igång ordentligt med affärsplaneringar och möten.






Utanför fönstret pågår värmen som aldrig tar slut även fast man känner att det är sluttampen på ledighet för många och naturen börjar ge upp av all torka. Sommaren 2018 lär vi alla minnas pga värmen, torkan och det långa grillförbudet. För mig blev det en sommar att minnas på många sätt. Det var då kärleken kom och jag stängde dörren om det som varit och blickade framåt med en helt ny energi.

fredag 3 augusti 2018

Semesterns sista 

Så var de sista semesterdagarna förbi! Har haft en jättebra lugn vecka där jag både hängt med Danne , varit hemma i huset och fixat och träffat vänner.

Jag har haft frukostdate med Cornelia som jag missade att fota. Gått långpromenad med Sophia i Berg,

Mina fina rosor gör comeback hemma i trädgården. 

Idag la jag mig på bryggan och solade och badade en stund. 

Innan det var dax att ta cykeln ner till stan för en AW med Sophia och Marie.

Motvind hela vägen till stan men betydligt lugnare på vägen hem. 

Fastnade vid dom här fina solrosorna på vägen hem.


Vilka härliga semesterveckor jag haft! Det har varit en riktigt bra sommar men nu ska det bli lite skönt med vardag och rutiner igen.

onsdag 1 augusti 2018

Västervik-Oskarshamn

Jag började veckan med att jobba på kontoret i Västervik några timmar för att sen åka vidare till Oskarshamn där vi stannade över natt då Danne hade jobb där på tisdagen.

Best Western Corallen var ett riktigt härligt hotell och trots att vi jobbade först och inte kom fram så tidigt så hann vi med mycket.



Vi åt en god middag och la oss och kollade på film tidigt. Så mysigt! 

I onsdags morse åt vi frukost ihop innan Danne åkte och jobbade och jag fick en härlig ledig dag med långpromenad i den här fantastiska miljön, 

Och en stund i solstolen.


Vi rullade sen hemåt till den tryckande värmen i Linköping.

Nu väntar sista semesterdagarna innan vardagen drar igång på riktigt.