fredag 15 juni 2018

Skolavslutningar x 2

Skolavslutningsveckan måste va den bästa veckan på året. Barnen på toppenhumör och laddade inför den stora dagen. Julias student klarade vi ju av förra året och i år var det dax för Clara att sluta 5:an och Jack 9:an. Som tur är på olika dagar.
Clara var först ut igår. Jag ordnade som vanligt jordgubbstårta!


Sommarlov med bästis


traditionsenlig groupie
 Efter tårta åkte vi alla tre och spelade golf i Valla där Clara tog hem vinsten och vi avslutade sen hänget med att äta lunch på pizzahut innan Macke släppte av oss hemma igen.

Idag ringde klockan redan 05:45. Dax för Jack att sluta 9:an på Alléskolan.  Clara och Macke åkte samtidigt som avslutningen på Cup till Sölvesborg.

Morgonfoto:




med mamsen med såklart!
 Det var  en vacker men lååång stund i kyrkan och jag grät i vanlig ordning.  Fina ungdomar!
Snabb fotografering utanför.


största syskonen Griph

Nu ska vi få till ett bra kort snart..

ok det får duga !
Tårta hos Johnny och sen fick Jack ta några timmar ledigt innan festen fortsatte i eftermiddags och ikväll väntar middag.

Själv sitter jag hemma och konstaterar att det varit underbara dagar med barnens avslutningar. Som alltid, men man är lite  trött.

Trevlig helg på er !

söndag 10 juni 2018

Klassfest - Klass 9A - 1996

Med åren har jag anordnat en hel del klassfester och det blir alltid en fantastisk kväll tillsammans men människor man genuint tycker om!
I år hade jag bokat bord på Lazlos här i Hjulsbro men först drack vi bubbel och åt lite plock hemma hos mig.

Azadeh var kvällens fotograf, något som hon skötte perfekt förutom att hon inte tog nåt kort på sig själv.

Sara och jag 

Maria och Martina

Josefine och Niklas

Daniel och Mikael

Robban och Sandra längst fram 

Sara och Mikael

Maria och Niklas.

Känns inte som vi åldrats nåt sen 2010.. Då var vi hemma hos mig och Micke och jag bjöd  upp till en bugg



Daniel a 2010

Josefin Martina och Robban 2010

Sandra och  Azadeh 2010


Niklas och Micke skötte grillarna 2010.

Lika kul fest nu som då!
Efter Lazlos körde vi lite efterfest hos mig i uterummet . 2010 slutade festen 05:30. Not so länge 2018 men 00:30 är mer humant. Vi är ju faktiskt snart 38 år allihop.
Tack för en toppenkväll gänget!



fredag 8 juni 2018

Fredag gånger två

Vilken härlig vecka med två fredagar ! Tisdagen kändes som en riktig fredag iom ledig dag på onsdagen och jag och Sophia passade på att ta en spontan AW efter jobbet.


Tänkte ta sovmorgon på onsdagen men vaknade 07 av att sopbilen kom och jag flög upp för jag hade såklart missat ställa fram tunnan men mötte en leende man som redan hämtat min tunna. Undrar hur många nyvakna människor som springer ut i morgonrock de möter per morgon haha.

När jag ändå var uppe blev det en tidig promenad till lillebrors grav. Hjulsbros finaste bro.



Var tvungen att fota mina fina rosor också.




Igår efter jobbet var vi hela 48 personer från oss på Riksbyggen som deltog i Norrköpingsstafetten där vi är en av deras huvudsponsor.



  Sol och värme i vackra folkparken.

Idag var jag uppe tidigt och åkte till Västervik på styrelsemöte men nu landade jag precis hemma och ska snart checka ut och förbereda kvällens festligheter. Min klass från årskurs 9 med utgångsår 1996 kommer hit på bubbel kl 17 och därefter ska vi ut och äta ihop. Så kul!

trevlig helg på er!

måndag 4 juni 2018

PH mätning och värmebölja


Vilken värmebölja vi har hamnat i. Underbart men svettigt!

Älskar värmen men när jag skulle få en slang ner i magsäcken i 24 h och tejpades i hela ansiktet var det inte drömläge med 28 graders värme i Onsdags.
Jag var lika missnöjd med situationen som det ser ut..




Syftet med det här var att mäta PH värdet på två olika mätpunkter ovanför magsäcken för att se värdet på det som läcker från magsäcken.
Jag var väl medveten om att det skulle göra ont under undersökningen och att det skulle vara obehagligt med slang i magen , i halsen och i näsan, men fy vad tufft det var. Så skönt när det var över.
När dosan pep att det gått 24 h fick jag hjälp att dra upp slangen direkt. Underbart att få äta mat som vanligt och kunna ta magsårsmedicinen igen efter 10 dagar utan.

Förutom detta lilla hacket i skivan var veckan som gick härlig! Bra jobbdagar, härliga kvällar i uterummet och många fina promenader.
I fredags blev det grillat med Julia och Jacks pojk och flickvänner hemma. Mysigt med fullt hus.
I Lördags fick jag offra mig och ta Himnabadet på fm. Inte riktigt min drömbadplats men Clara och bästis hade kul och det är huvudsaken.
Tjejerna drog sen vidare på Bio och översovning så det blev bara jag och Julia och Jack hemma till middagen. Julia och jag fastnade i uterummet hela kvällen. Så skönt!



 badande ungdomar överallt.


I Lördags kväll plockade jag en fin bukett på kvällsrundan.



Grönt är skönt- en tidig söndagmorgon.



Ny vecka och svalare luft idag. Lyxig vecka med en dag ledigt mitt i. Det blir ju som två fredagar den här veckan :-)


fredag 1 juni 2018

När tiden är mogen

Tänk så många drömmar man har som barn och som ung vuxen och hur de ändras med tiden.
För min del handlade det mycket om kärlek och karriärsdrömmar. Kärlek som i bröllop hus och en stabil ekonomi där man jobbar med det man älskar.
Tänk så mycket jag faktiskt fått uppleva och alla mål jag uppnått. Inte ofta stannar jag still och njuter utan alltid på väg till nästa mål med ett stora steg.

Nu har jag en fantastisk familj och ett fantastiskt jobb och jag känner mig nu redo att förverkliga andra drömmar som inte har materiellt värde- att hjälpa andra på nåt sätt.

För mig har det varit självklart att jag nån gång ska göra nåt som påverkar andra till en förändring men det har tagit lång tid att hamna där den energin finns.
Det finns så många sätt att göra det på och vi alla har ju olika drivkrafter och ämnen vi brinner för.
Jag tog hjälp av en klok vän att dra igång nåt som förhoppningsvis leder till nåt bra i framtiden. Det var redan förra sommaren Cornelia satt här och vi bestämde oss för att köra, men vissa saker måste mogna fram och nu är jag där. Nu kör vi!
Vad får ni se om några veckor,



söndag 27 maj 2018

Den långa kampen

Som jag drömde om hur åren mellan 28 och 38 år. Äntligen skulle livet falla på plats. Jag hade fått mina tre fantastiska barn och jag hade vågat lämna en relation jag inte mådde bra i och sen vågat satsa igen. Fullt ut. Familjeliv version 2. Den här gången skulle det bli bra!
Bröllop som jag alltid drömt om, hus och familjelycka.
Vi köpte hus. Barnen var bara 3,respektive 7 och 11 år och vi hann bara flytta in och bo 10 månader när han gick. Han hade varit på väg längre än så men jag kämpade och kämpade. Vände och vred, men nej jag fick släppa taget och låta honom gå.
Vilken skam att stå där ensam kvar när man satsat allt man har. Så förnedrad och tom.

10 års kamp började där och då och jag skull aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig vad kommande 9 år skulle bjuda på. Hur djup sorg jag skulle drabbas av och hur många tårar som skulle fällas de kommande åren även om det under de åren funnits många långa fina perioder.

Att separera är tufft och det är en stor sorg. Att gå vidare tog tid och jag var så bränd. Kärlek kom och kärlek gick och det kostade vänner , förtroenden och lämnade stora sår.
Samtidigt var de som betyder allra mest, familjen där men lillebrors välmående som inte varit stabilt på länge och som tagit upp stor del av mitt liv blev mer och mer instabilt och så kom den där dagen då han lämnade oss för alltid.
11 Augusti 2011. Jag var snart 31 år och livet blev aldrig desamma igen.





Hur jag tog mig upp ur sängen, fick barnen till dagis i Ullstämma, dagis i Grebo och skola i Åtvid , till jobbet i Mjärdevi och samma procedur igen på hemvägen minns jag knappt. Det var så många timmar i bil, så mycket pusslande och så mycket kamp att jag inte förstår hur jag klarade det men jag minns att jag grät på parkeringen när snön var så hög att den räckte till knävecken, barnen var trötta och hungriga och jag likaså och sorgen låg som en filt över hala huset men jag minns också hur stolt jag var när fredagen kom och vi hade klarat en vecka till.
Märke barnen hur jag kämpade och kämpade ? Jag gjorde allt för att allt skulle vara normalt men såg dom igenom  mig? Jag kämpade ju bara för vår skull. Jobbade hårt för att tjäna mycket pengar för att ge oss trygghet och pusslade för att få ihop tiden och energin.
Mamma och Chister hjälpte mig med allt de kunde men det var svårt att be om hjälp. Ibland såg de och kom ändå utan att jag bad som det.

Jag var i konstant krisläge - A-läge varje dag. Alltid redo för nästa kris.

Den kom snabbt. Bara 1 år och 3 månader efter Niklas död lämnade Christer oss under kaosartade former. Hur kunde livet vara så orättvist att man mister två av sina närmsta under så kort tid. Det var inte rättvist!



Kvar stod vi. Kavlade upp ärmarna igen. Bet ihop. Vara stark!! Det kommer bli bra nu!
Sorg tar aldrig slut men man vänjer sig vid att ha den i livet ständigt närvarande. Den tar aldrig nånsin paus och ibland rinner det över och allt kommer upp som en kraftfull våg men man lär sig hantera den.
Samtidigt som jag och mina närmaste var i kris har vi alltid haft förmågan att skratta och känna glädje. Det tror jag är receptet på att orka. Att tänka att det kommer bli bra och kunna blicka framåt.

Jag jobbade mycket med sorg under de åren. Jag skrev, jag pratade och jag tog mig framåt och jag började våga släppa in människor igen. Kärlek på distans testade jag på. Då blir det inte för nära. Vilken fantastisk människa jag fick leva med under 18 månader .Men jag valde sen en helt annan väg. Jag släppte taget om det som var för långt bort och för första gången på länge gav jag mig in i kärlek på nära håll och vi bestämde oss snabbt på att satsa 100%.
Det var många år sedan jag var så modig men det kändes så rätt och vi satsade stort. Ett stort hus tillsammans med alla våra fina barn. Bådas dröm. Starka ekonomiskt, lyckliga , roliga med massor gemensamma drömmar.

När han berättade att han skulle gå rasade mycket men jag upplever att jag ändå hade ett lugn när livet stormade till igen. Efter så många kriser var jag lugn och rationell när han packade ihop våra drömmar och flyttade några hundra meter bort till ett eget hus.
Återigen kavla upp ärmarna, bygga upp tryggheten för mig och barnen ett steg i taget.

Motgångarna kommer precis som sorgen som vågor en efter en och ibland undrar jag när de ska ta slut ? Ibland är de så absurt många att jag bara får kapitulera men nu är mina drömmars 10 årsperiod snart slut och jag tror att nästa period i mitt liv kommer vara en period utan så mycket kamp.
Jag känner att jag är i slutet på en period som varit utmanande men nu väntar nytt på många olika sätt. Bagaget blir lättare och lättare att bära och jag känner att energin är på väg tillbaka och orken likaså.
Tänk att man inte vet vad som väntar bakom nästa hörn men nu ser jag verkligen fram emot nästa period i mitt liv tillsammans med min fina familj i vårt nya hus. Jag har en känsla av att den kommer bli riktigt bra!










torsdag 24 maj 2018

Stanna tiden

Det här är verkligen den bästa tiden på året. Önskar man kunde stanna tiden när det är som vackrast ute! Överallt blommar det för fullt.

I Norrköping blommade den här Mangnolian för 2 veckor sen.


Körsbärsträd blommar ju över alldeles för fort men jag hann att fota mitt fina lilla träd.


Doftar underbart!


Färgglatt hos lillebror på Landeryds kyrkogård.


De första jordgubbarna.


Morgonpromenad 05,40 runt ån i morse.


Passa på att njut av allt det vackra!

fredag 11 maj 2018

Nystart i nytt hus

När E flyttade ut för drygt 1 ½ år sedan var det en självklarhet för mig att bo kvar i vårt gemensamma hus där jag och barnen hade vår trygga punkt. Att det skulle bli tufft att orka sköta om ett så stort hus själv och att det skulle vara väldigt dyrt var jag införstådd med men jag bestämde mig för att ta ett halvår i taget och sen utvärdera och utmana det beslutet.

Det tog mer än ett år att landa i att det inte längre är värt det. Jag älskar huset men det är för mycket att sköta om det själv. Det är stor yta att städa och stor tomt att sköta och mycket snö att skotta. Att dessutom lägga en så stor peng som det kostar att äga detta hus själv varje månad gjorde att jag valde att kika på lite mindre hus här i området jag bor. Ett hus som passar mig och barnen. Målet var att hitta ett hus som inte kräver så mycket tid och så mycket pengar så jag har tid och möjlighet att satsa på andra saker utan att bara bo.

Jag tror mycket på att man ska lita på intuitionen och när den sa: Kör, så hittade jag det jag letade efter bara några hundra meter bort.



En 60-talsvilla som är utbyggd 2010 med lite mer behändiga 139 kvadrat och en numera blomstrande mer lättskött trädgård.
Det blir såklart renovering här med. Nytt tak, lite nya fönster och en ny planlösning på båda våningsplanen men det känns riktigt bra i magen och jag är övertygad om att jag barnen och Frasse kommer trivas lika bra där som vi gör i vårt nuvarande hus.

Mitt hus ligger från idag på Hemnet och redan nästa helg är det visning. Så spännande!
Hoppas att huset hittar en ägare som kommer älska det som vi gjort och som vill fortsätta med nya roliga projekt i huset med oändliga möjligheter.

HÄR hittar ni länken till Hemnet,





måndag 16 april 2018

söndag 1 april 2018

Påsk

Så härligt att vara långledig!
Jag har kört lite vårfix inne i huset, spackling, målning och sånt som man gärna skjuter på. Har lite kvar men är klar med det mesta. Det är så skönt när det är gjort!
Hade hoppats få greja lite i trädgården men vintern släpper ju inte riktigt taget så det tar ett tag innan man får ge sig ut i trädgården.

Inför påsk fick Niklas ett litet påskägg på graven.


I fredags firade vi lillasyster Jennifer 25 år och vi bjöds på smörgåstårta och tårta igen. Våren är kalastätt i vår familj!

På påskafton blev jag inbjjuden till Sophia och Christian på middag. Grön välkomstdrink.


  och efter några glas vin serverades denna underbara middag. Hjort och risotto !


Det blev en sen kväll men en fantastisk rolig sådan.

Idag hade vi påsklunch hos Sofi och Mathias. "Gamlingarna" som Clara brukar säga. haha.



 Fasters Milon börjar bli såå stor.




I morrn kommer barnen hem igen och för Jack och Clara väntar ett veckas påsklov.