En ny värld

Ja nu har en ny värld öppnat sig :-) Jag SER!!!!

Igår var det dags för den efterlängtade laseroperationen.
Efter att inte ha rökt på 4 dygn va nerverna trots detta relativt ok men lite pirrigt var det .

Peter hade tagit ledigt och följde med mig dit. Först lite undersökningar där jag fick ok på allt, sen lugnande tablett och några minuters väntan innan det va dax att lägga sig på britsen.

Då det blev strul med min operationstid och den ditflugna kirurgen inte hade rätt utrustning på plats så blev jag uppgraderad till en FS LASIC vilket innebär en modernare och smidigare metod som främjar läkningen och därmed kostar dryga 11 000 kr mer men jag fick den till samma pris :-)

Operationen gick bra men jag tappade färgen och blev yr under ingreppet så de fråga om vi skulle ta paus men jag ville få det klart så vi körde och det tog nog inte mer än 7-10 min och sen var det klart.
Var bra katig när jag la mig i vilrummet men det tog inte många minuter innan värken från helvetet kom. Det brände nåt enormt i ögonen och även fast jag blundade var smärtan sjukt svår att hantera.
Peter mötte därför en rätt yngklig tjej som fick ledas med solglasögon och jacka på huvet för att jag va så ljuskänslig och tårarna rann fast det bara gjorde ondare då.
Resan hem var väldigt lång men när jag fick landa i ett kolsvart rum hemma blev det något bättre.
Jag och Peter räknade ner timmarna för 4 h svår smärta skulle man ha sen skulle det försvinna.
När jag frågade första gången hur långt det va kvar och han svarade 3 h så va inte livet så kul, men timmarna gick och till slut släppte det.

Peter hämtade mc donaldsmat vid 13.30 och efter det försökte jag få upp ögonen och även om det va tufft och jag bara fick upp ett öga i taget så såg jag klart och tydligt och framåt 17 så hade jag båda ögonen öppna.
De var rejält svullna men fan va underbart!!!

Vi tog en liten tur till Tornby på kvällen och hade sen soffhäng innan de snygga skydden skulle på inför natten.
Det här sällskapet fick Peter igår :-)

Idag har jag varit uppe tidigt och jobbat och sen varit på återbesök på Memira.
Stannade till vid Niklas grav på vägen hem med.

Nu mer jobb sen blir det några timmar med minsta damen som jag får låna en stund innan hon ska till mormor.Pappan skulle iväg idag så minstingen ska få va med mormor vilket är mkt efterlängtat.

Imorrn är det min födelsedag. Märkligt. Har nästan glömt bort det mitt iallt som händer.
Jag fyllde ju 30 förra året så jaghar ju iofs slutat fylla år nu ... :-)

Niklas

Niklas!

Om jag på några få ord ska sammanfatta mina minnen från vår barndom så var du en ettrig liten unge med pipig röst som gärna gick runt naken och drog i den där stackars snoppen och som va glad och en liten skit.

Jag ser mycket av dig i Milon när han far runt i 120 .

Du var konstant igång och spelade du inte fotboll ute så gjorde du det inne. Hemma hos pappa och Eva i det 90-tals rosa huset så flög Evas torkade blommor ner när du sparkade boll i hallen, eller spelade tennis inne men det struntade du i, du körde ändå. Du kunde hålla på i timmar och orken tog aldrig slut.

Det spelades mycket Nintendo och det var ett konstant krig om vem som va bäst. ( givetvis minns ju jag att jag vann jämt med det kan va en efterkonstruktion i min hjärna)

Precis som min son Jack slarvade du bort saker jämt, jackor, tröjor, skolväskan skor..Ni är lika i sättet i mycket du och Jacken..

Från att ha slagits som hund och katt i många år blev vi till slut vuxna, jag lite fortare än du..

När jag flyttade hemifrån nästan 18 år gammal tyckte du nog att det var rätt skönt ett tag, men sen blev det nog lite tomt, för 2 år senare när det var motigt och livet va tufft, var det du som flyttade in hos mig.
Med arm i gips bodde du på soffan i några månader och du hjälpte då mig mycket med Julia.

Att barnvaktandet ofta slutade med att hela lägenheten var i ett stort kaos, att Julia doppade dockan i toan eller att hon ritade ner halva det nymålade köket med en bläckpenna var sånt vi räknade med, för du gav massa kärlek, men att ha koll var inte din starka sida.

Du föredrog barnfilmer på videon när du va barnvakt och det passade ju alldeles utmärkt när Jack kom och för att få ett astmabarn innebar mycket sjukdom och vabbade men då ställde du alltid upp så jag istället kunde jobba. Du och den konstant hostande Jack hade många dagar tillsammans hemma i huset eller när du blev äldre, hemma hos dig. Barnfilmer utbyttes då mot att du lärde den då 5 årige Jack att spela WOW följt av att Lasse och körde runt er i volvon och körde er till mc donalds , och när du kom hem fick du onda ögat men man kunde inte annat än skratta åt det. Jack va ju nöjd iaf J och grejen var att  du alltid ställde upp när jag behövde det.

Du hade sen det previlegiumet att själv bli pappa till lilla Milon. Att få det förtroendet att vara hans gudmor betydde oerhört mycket för mig.

Att bli förälder är inte lätt och det fanns utmaningar.. och då bad du ofta syrran om hjälp..

Vi har alltid bollat allt, högt som lågt och vi va absolut inte alltid eniga men vi va aldrig osams, vi respekterade varandras syn på saker.

Milon var ditt liv och när du mådde som värst var det för honom som du orkade kämpa vidare. För allt var ju inte rosaskimrande utan det fanns svåra stunder.
Vi fick stundtals uppleva den Niklas som bara låg i sängen hålögd och ledsen, han som inte orkade göra nåt och som hade en så stark ångest att kroppen inte orkade nåt.

Det gjorde så ont och se och ofta önskade man att man själv skulle få ta över, bara nån dag så du själv skulle få må bra.
Dom perioderna var det inte så många som såg men det gjorde vi och gud som vi kämpande. År efter år. Både du och vi.

Efter 12 års kämpande tog det sen, den 11/8 slut.. bara sådär.

Att förstå att du är borta är ofattbart, att inte få höra dig skratta, att inte kunna prata med dig mer är nåt som hjärnan inte klarar av att förstå.
Tomheten som finns är så stor att den inte går att beskriva.

Ilskan då?
Den som de flesta nära anhöriga känner. Nej jag känner den inte.

 Möjligtvis kan jag känna mig lite irriterad på att du inte tänkte nåt på konsekvenserna av ditt handlande.. Du tänkte inte på att antingen jag eller mamma skulle hitta dig, på att du lämnade Milon, mina barn och oss, vi som älskade dig med inte bara saknaden och sorgen efter dig utan med en massa frågetecken.

Eftersom du hade bestämt dig, varför berättade du inte vad och hur du ville ha det?Jo för att du aldrig tänkte så långt. Du tänkte bara ett steg och sen tog det stopp.
DET kan göra mig irriterad, men arg, nej.

Att du lämnade ett brev till mig , mamma och Milon betydde mycket men det lämnade ändå plats för frågor.
Gråt inte utan minns mig med glädje. Jag älskar er Milon, Mamma, Syrran var dina sista ord till oss, och Niklas jag lovar dig att vi försöker, varje dag.

Många säger: Om man bara visste att Niklas har det bra nu, skulle det kännas bättre.
Jag övertygad om att du har det bra.

Du ville till en värld utan måsten och krav och den tror du han har funnit och jag vet att du i väntan på oss finns med oss i allt vi gör.

Jag hoppas att du tittar ner på oss varje dag och att du vägleder oss fram i livet.

Vi saknar dig nåt enormt!

Vi ses en dag Niklas / kram syster

Mera avsked..

Ja det är inte ett steg man ska ta när nån dör, det är otroligt många, men nu har vi gjort det sista gällande just Niklas kropp.
Igår hade vi gravsättning av urnan vid Niklas gravplats.Det var en fin stund som jag, mamma och pappa delade.
Vi stod och pratade en stund och turades om att bära urnan , sen rökte jag min sista cigarett och så sänkte vi till slut ner urnan.
Ingen stor cermoni, utan bara en stund tillsammans. De stora cermonin har vi ju redan haft iom begravningen.

Det kändes bra och det var vackert. Nu är niklas på plats och bara stenen fattas.
Vi kommer inte ha en traditionell gravsten utan vi har valt en natursten som mamma och Christer hittat i skogen hemma hos sig. Den kommer passa jättebra!

Efter stunden på kyrkogården åkte vi och fikade tillsammans med farmor och farfar i Ekholmen.
Kvällen spenderades med hansling, lite matlagning och sen kom Karin på lite fika och tjejsnack. Jättetrevligt!
Peter va på hockeyn och kom hem sent men när han väl kom hem blev det tv i sängen.

Idag va jag på jobbet tidigt och dagen är full med jobb men sen i em ska jag ner till Pierre och trolla bort dom där gråa håren och kanske få lite roliga höstfärger i håret. Ser fram emot det :-)

Helgen har gått snabbt och har inneburit massor tid ute, morgonpromenader och kvalitétstid med barnen och så en hel del fotboll.
Sammandraget idag gick jättebra och Jacken gjorde hela 10 mål och va riktigt nöjd med säsongsavslutningen av fotbollen.  :-)

Nu är väskorna packade och i morrn är det dags för pappavecka för barnen.
Kommer sakna dom massor som vanligt. Vi har haft en jättebra vecka tillsammans.

Just nu saknar jag den stora kärleken massor. Vi har inte setts på en vecka nu så det ska bli mys att få lite tid med honom. Hoppas hinna ha lite kvalitétstid även där trots en ganska fullspäckad kalender.

Saknad ja,, jag saknar också min älskade bror..
Igår va vi ju hos mamma och när jag satte mig på trappan och rökte efter maten så var det väldigt tomt och konstigt att inte ha sällskap av honom där..
Att va med Milon utan Niklas är också konstigt och märkligt.. och att han inte är med på Jacks fotboll, att man inte kan ringa eller sms:a...
Han fattas i allt man gör och trots att det går framåt och man mår bättre och bättre så är fortfarande saknaden och tomheten väldigt stark.
Jag tror dock att man med tiden lär sig hantera den bättre och bättre även om den aldrig kommer försvinna.

Nu är det snart dax för en ny vecka så nya tag och nya utmaningar som väntar.

Vilken härlig höstdag

vi fick  idag. Hösten är så mörk och tråkig att man ibland glömmer dom här fina dagarna.

Jag började dagen med en promenad medans barnen åt frukost och sen bar det iväg mot Kisa. Shit va tråkig väg det är.. Efter några vändor runt i Kisa hittade vi till slut till rätt fotbollsplan och det va riktigt varmt att titta på när Jack och grabbarna kämpade.

Efter Kisa åkte vi direkt till mamma och Christer för sen tacolunch med Pappa, Eva och Milon.
Jättekul att träffas såhär allihop oftare nu. Vi har verkligen blivit stärkta som familj genom det vi tvingas genomgå nu.

Jag lånade med mig Milon hem en stund och då blev fortsatt lek och röj här hemma innan Mathias hämtade honom vid 18.15.

Finaste fobollskillen

och busfröna Griph ,Clara och kusinen Milon

fruktstund i trappen

Nu är vi alla 4 trötta och barnen käkar godis och ser på fångarna på fortet och jag ska tvätta inför morgondagens fotbollscup och sen sätta mig framför en film när barnen börjar ge upp för dagen. :-)


Tack bästa familjen för idag. Älskar er!

Fredag

En otroligt intensiv dag är snart slut. Den började 06.00 , men hade lite lyxmorgon så mamma sov här och tog Clara till dagis så jag behövde bara åka till Grebo med dom stor innan jobbet.
Väldigt intensiv men rolig dag på jobbet full av möten och jag fick åka till grebbot redan vid 14 och hämta hem barnen för att hinna hem till ett längre tfnmöte 15.00-16.30 och först 17.30 stängdes jobbdatorn ner.

Julia och Jack var på middag på stan med sin pappa med släkt och firade gammelmormor 80 år så jag och Clara hade lite mys med pizza, långt gemensamt bad och sen soffmys till idol.
Julia hann bara innanför dörren innan hon åkte till kompis för att sova över så Jack och jag hade också lite kvalitétstid i soffan när den lilla donnan däckat i mitt knä.

Det är svårt att få till egentid med alla tre men jag försöker få till det så att alla får känna att dom får full uppmärksamhet. Måste boka in en date med min tonårsdotter så vi får umgås lite själva med.
Kan tänka mig att det är shopping som står på önskelistan då..

Idag fick jag ett samtal mitt på dan från ögonkliniken.. Min kirurg hade blivit sjukskriven och de ville flytta fram operationen och flytta den till Malmö ( !!! ) Fel person att säga det till kan jag meddela , stackars Sanna på kliniken har fått jobba över många timmar idag för mitt svar var aldrig i livet, lös uppgiften!
Och det har denna stackars underbara Sanna gjort,,,
Kl 19.30 ringde kvinnan från sin privata mobil och meddelade att hon ordnat så de flyger ner en kirurg från Luleå som ska operera mig på torsdag som planerat. Snyggt jobbat och skitbra service!
Så nu är ordningen återställd..
Ändra mina planer är inget jag gillar när det rör såna här viktiga saker och efter allt som hänt är det viktigt att det blir som man planerat :-)

I morrn är det dax för Jacks sista seriematch i Kisa av alla ställen.. Efter matchen ska vi hem till mama och Crille och käka och träffa Milon. Ska bli jättemys.
Man uppskattar verkligen alla man har på ett helt nytt sätt och vem kan motstå den här charmören?. fasters lilla skrutt.

Trevlig helg!!!

rökningen..

Ja det där med rökningen då..
Jag slutade röka på min 30 årsdag 1/10 förra året. Har hållt mig till några cigg de gånger jag festat men aldrig annars och det har gått jättebra och har känts så bra.

Ändå så var det en cigg jag tog upp , bara minuterna efter Niklas död, och cigaretten blev nån slags tröst i sorgen. En paus i allt, några minuters vila för hjärnan och ett tillfälligt lugn.
Psykologen jag pratade med sa att det är en vanlig reaktion när man befinner sig mitt i chock och en krisreaktion och hon rådde mig att inte utsätta kroppen för att sluta röka under det första sorgarbetet.
Det va nog kokt för jag hade aldrig klarat att sluta då..

Jag lovade mig själv att ta tag i det efter begravningen, och nu går tiden.. Det är snart 2 veckor sen Niklas begravdes och 6 veckor sen han dog, vilket betyder att nu är det dax att sluta, en gång för alla.
För MIN skull men oxå för de i min närhet och främst för mina barn. Julia är 13 år och jag behöver va en förebild..

Så snart kommer det ske,, Vi kommer inom kort ha gravsättning för Niklas. Jag, mamma och pappa, och då kommer jag ta med den cigarett som Niklas lämnade framme , den sista cigaretten han aldrig rökte, som låg bredvid den fimp som blev hans sista, och jag  ska  röka den vid hans grav och det kommer va den sista för mig. Det får bli min nystart..

Nästa vecka kommer va full med förändringar. Vi startar med ett  rökfritt liv och fortsätter med besök hos Pierre på Kami för lite höstfärger i håret och sen på torsdagen så är det dax för ögonen att laserbehandlas och sen på lördagen fyller jag 31 år.
Många roliga saker som väntar alltså och det behöver jag.

Mitt uppe i en riktigt intensiv vecka..
Igår var jag hemma med alla barn först efter 20,00 efter fotbollsträningen och då var det kolsvart ute, och vi alla var väldigt trötta.. Skithöst!
Tvätt, läxor, disk, bad , dusch, nattning och klockan är sen närmare 22 innan alla tre intagit sängläge och min egentid börjar.
Egentiden består just nu i TV i sängen 22-23 och oftast somnar jag innan programmet är slut..
Men jag klagar inte, jag älskar att se barnen nöjda, och jag får ihop pusslet men orken är väldigt ansträngd just nu och höstmörkret gör ju inte det hela bättre.
Från och med nästa vecka slutar Jacks fotboll och då blir det mer kvalitétstid med lek hemma istället på kvällarna. :-)

Igår va en lite omtumlande dag. Det var en jättebra jobbdag då jag fick massor gjort, men jag fick också besked från rättsmedicin via mamma, och även om de beskeden var av positiv karaktär så sliter det upp många sår och man påminns mycket om den dagen som var den värsta i mitt liv, den 11 Augusti 2011.. dagen då Niklas lämnade oss.
Den olustkänsla som jag lyckas övervinna många dagar i veckan infann sig snabbt och trots fullspäckad dag med jobb och mina tre fina så var det en tuff dag och när ögonen slocknade var det riktigt skönt att veta att i morgon är en annan dag.

Clara har ett stort behov av att prata om Niklas nu. Hon pratade inte om Niklas nåt i början men nu är det som att man dragit ur en propp och det pratas massor om honom, om död och hon berättar hur hon tänker vilket är jättebra.
Igår i bilen till Grebo frågade hon om mormor nu skulle skaffa en ny bebis när Niklas var död. Jag fick då förklara att mormor vid en ålder av 55 år inte längre kan få barn . Vidare kom mycket frågor om just kroppen, varför kunde den ligga i kistan när vi säger att Niklas är i himlen och om vi inte kan åka utomlands så vi kan hälsa på Niklas uppe bland molnen.
Jag försöker då förklara att kroppen är ett skal och att Niklas liksom är osynlig i himlen och att man tyvärr inte kan hälsa på än. Men att den dagen vi dör, kommer vi få träffa honom allihop igen .
Clara sa också att : Tänk om Niklas egentligen inte är död , utan han reser sig från kistan och säger att jag svimma bara, då kunde vi alla krama honom igen, morfar först (för han satt längst fram och längst ut på bänkraden i kyrkan ) sen mormor och alla andra och på min egen rad rad så satt jag längst ut så då får jag krama först..

Kloka unge.. vad säger man då?
Jag sa att hur mycket vi än vill att han ska leva så är han död.
- Men jag vill krama honom säger ungen då..
Jag med svarar jag. men det går inte. Men när vi blir jättegamla så får vi krama honom i himlen.

Sen har jag lovat Clara att jag och hennes pappa inte ska dö nu utan när vi blir gamla, så gud, om du finns, låt för fan oss va med ett bra tag till.

Dessa samtal är riktigt bra men också riktigt tuffa för frågor som en 5 åring har, är ju egentligen rätt lika våra vuxnas egna tankar. Även för oss är det svårt för hjärnan att förstå att kroppen ligger där och att han inte finns mer. Att vi inte får kramas mer, inte kunna prata mer och att få uppleva dom stora stunderna i livet utan Niklas. .
Det är ju en del av sorgarbetet att få in detta i hjärnan och en dag kommer man lyckas förstå fullt ut kanske, jag vet inte men jag hoppas det.

Lite bilder från sommaren 2010.

Bad med Julia Midsommarafton 2010

Niklas och Milon Midsommar

vuxenfest senare på kvällen midsommarafton

Bad med Milon, Niklas och mina barn sturefors Juli 2010

Niklas, mamma, jag och Milon Öland Juli 2010

Jack Julia och Niklas Öland 

Niklas och jag i borgholm 

<3

Dom tre små

är nu hemma igen. Har saknat dom massor!!!

Idag flöt uppackning av väskor och middagen på smidigt och Clara och Jack var ute på kompisar hela kvällen så jag hann med en promenad i kvällssolen och att röja undan inne med tvätt innan det va dax för bad av minsta fröken.

Clara med kompis

och Jacken

Nu väntar en vecka fullspäckad med fotbollsträningar och match för Jack och så simskola för Clara.
Efter den här vecka slutar dock fotbollen för säsongen och vardagskvällarna blir mer humana för oss alla.

Nu blir det att hänga mer tvätt, sen tv:n en stund.

Besök hos Niklas

Idag tas alla blommor från begravningen bort så i lördags gjorde vi fint hos Niklas och här är resultatet.

Fattas gör en vit lykta som mamma och jag letar efter som ska stå i högra hörnet... Den ska va vit och tåla höstrusket..

Om ett tag kommer vi sänka ner urnan och om ca 4-5 veckor kommer stenen.. sen är allt klar.

Det känns så konstigt att tiden går och att du inte finns kära bror, men jag tror att jag nånstans trots den svåra sorg börjar hitta mig själv igen för trots att det gör ont så måste livet fortsätta.
jag vet att du visste att din storasyster skulle fixa det här och även om det är oändligt många dagar kvar av svår sorg och att jag tills jag själv dör alltid kommer sakna dig så tar jag mig framåt.

Min stöttning i form av familjen, barnen, Peter, mina vänner och arbetskollegor betyder oerhört mycket.

Fick det här fina sms:et av en fin vän i lördags:

Vill bara säga att jag blir glad när jag ser att glimten börjar komma tillbaka i dina ögon. Kram


Tack snälla för att du ser och du känner mig så väl att du vet att trots att jag är duktig på att visa mig stark , kan jag inte fejka glimten i ögonen <3

helg

Torsdagskvällen var riktigt lyckad med god mat, god dryck och många skratt.
Vi startade kvällen på damernas balkong och åt sen mat på Stångs.

Kvällen avslutades vid 23 och Peter fick hämta en smålullig tjej med hicka :-)

I går var det en fullspäckad förmiddag på jobbet och kl 13 åkte jag till Norrköping för besök och kontroll av ögonen hos Memira.
Jag fick godkänt på alla tester och det blir den enklare av de båda operationerna ( LASIK) vilket innebär ett mindre ingrepp och snabbare återhämtning.
Operationstiden är nu satt och om 2 veckor kommer jag se utan glasögon :-)

Både jag och Peter var sjukt trötta efter den här veckan med massor jobb och så kroppar som jobbar med sorgen så det blev mys i soffan med skaldjur och tillbehör sen en film i sängen och i natt sov vi båda dryga 11 h i sträck. Välbehövligt!

Idag blev det sen lång frukost, trädgårdsröj och så mötte vi upp Mamma, Crille, Pappa, Eva och Jennifer på blomsterlandet för lite höstbloms-shopping till Niklas grav.
Vi åkte sen gemensamt upp och planterade blommor och gjorde fint.

Nu blir det dusch och smink inför middag ikväll.

Det rullar på..

sakta med säkert går dagarna framåt.

Veckan har varit intensiv på jobbet med massor att göra och igår var jag i Skövde över dagen på jobb.
En lång dag med mycket bilåkande i stormen men det gick bra både dit och hem och jag kom hem vid 18.15, helt ok ändå trots att dagen började tidigt.

På kvällarna är jag riktigt trött och det är även Peter som har lika mycket på sitt jobb så mat, tv och att i båda somnar framför TV:n har blivit en regel denna vecka.
Önskar dygnet hade fler timmar och att det fanns ännu mer ork när arbetsdagen tar slut men det kommer komma snart..

Idag är dagen fullproppad av jobb och efter arbetsdagens slut fortsätter kvällen med mer jobb men mer trevligt sådant då jag och Vikkan ska ut och äta med en av våra kunder.
Det är krut-tanterna vi ska ta med så det kommer betyda mycket vin, god mat, och många skratt.
Kvällen ska spenderas på Stångs magasin och där är ju alltid maten bra.

I morrn är det dags för undersökning av ögonen inför min laseroperation och jag längtar och hoppas att jag ska få en ok-stämpel så att att operationen kan fullföljas.

Helgen kommer va lugn och jag hoppas vi ska få sova i kapp ordentligt.

Här kommer lite bilder från i våras då vi var i Stockholm hos tanterna :-)

Ha det bra alles !

Begravningen

Fredagen då.. dagen då Niklas begravdes.

Den var vacker värdig, sorglig och underbart vacker.

Vaknade efter några timmars orolig sömn och utan nån mat i magen, men lyckades pilla i mig lite frukost.

Clara blev hämtad av M så jag hade bara de stora och mig själv att får ordning på och skönt var det för huvet va luddigt och sakta gick det, men till slut tog vi oss till kyrkan med alla sakerna med..

Dator kopplades in och musiken funkade efter lite strul och fick fick fokusera på det vi var där för, att ta farväl av Niklas.

Kyrkan var full av gula och vita blommor från så många underbara människor som tänkte på oss denna tunga dag. Det va otroligt vackert. 

Vi i familjen var där en timme innan för att få va själva en stund innan allt folk kom och vid 12.30 kom även släkten in.

Kl 12,45 öppnades kyrkportarna och vi spelade "flying without wings" med westlife.

När låten startade blev både Julia och Jack väldigt ledsna så vi satt och kramades och grät ihop en stund. 

Det var jättenyttigt för dom att få gråta ur sig lite och verkligen förstå och få ta farväl. 

Prästen höll sen sitt tal till Niklas och när han pratade om Milon hördes snyftanden från alla i kyrkan och även prästen grät. Det var jättefina ord som berörde. 

Begravningen fortsatte med låten " this is my life" med Kim Larsen och sen kom avskedet.

Vi i familjen gick fram först och då kom även Clara fram från sin plats med Macke längre bak.

Det var riktigt tungt att säga hej då men det gick bra och jag hade med Peter och barnen därframme och släkten och alla vännerna gick sen fram i en vågrörelse och tog sitt farväl. 

Sofi la en bukett med oranga rosor med en fotboll på , på Niklas kista från Milon, det var otroligt fint.

Vännernas avsked var också otroligt vackert. 

Vi spelade sen Alan Jackssons "Remember When för att sen avsluta med Mojjes " Vart ligger landet där man böjer bananerna".

Den lockade fram några leenden och blev ett riktigt bra avslut på denna tunga stund. 

Vi samlades sen i landerydsgården och åt Pajer, bröd och sallad följt av Fransk chokladtårta och grädde till kaffet.

I Bakgrunden hade vi ett bildspel med bilder på Niklas som jag och Julia gjort. 

Vi hade en fin stund tillsammans med många skratt och vi i släkten avslutade med att va själva en stund och prata och sen gick vi gemensamt till Niklas grav och tittade på det hav av blommor som Ingela lagt upp där.

När vi åkte därifrån var huvet fullt av intryck och kroppen mycket trött men det var en riktigt fin dag.

Nu är det dags för nästa steg i sorgprocessen, att ta sig vidare. 

Den sorgen jag känner nu är annorlunda, men inte lättare, dock mer samlad. 

Nu är den kraftiga olustkänslan inför allt mindre påtaglig och nu är det "bara" sorgen man ska hantera , inte allt praktiskt. 

Kvar finns urnsättningen men den är bokad och klar.

Livet fortsätter nu, dock med ett tyngre bagage... 

lördag...

Nu har dagen vi länge fasat för förbi och den blev så underbart fin, men också otroligt tung.
Tack alla ni som gjorde dagen till en så bra dag det gick.

Mer om begravningen kommer.. men inte idag.Idag orkar inte huvet riktigt mer.

Idag har det busats i busfabriken då Noah hade kalas idag och samtidigt kämpade Jack på fotbollsplanen med mamma och Christer som sällskap.
Vi har oxå besökt Niklas grav och tagit lite mer kort.

Orken finns inte riktigt idag så kvällen har varit väldigt lugn med tvätt och städ .
Att orken tar slut så fort beror givetvis mycket på sorgen och saknaden och allt man jobbar med känslomässigt men även på att lusten att äta inte finns och energi behövs verkligen, men jag tvingar i mig lite i taget och det går ändå framåt. Att kilona rasar syns på kläderna och i spegeln, men jag tror att matlusten snart kommer åter.

Idag när begravningen är över infinner sig nya känslor, en ny tomhet förmodligen beroende på det moment man igår gick igenom.
Jag har ju varit så upptaget med allt praktiskt så att ta tag i dom riktiga känslorna är inte lätt.

Tänk om man bara skulle få en enda dag utan den här tomheten så att man kunde återhämta sig för att sen köra på igen. Tyvärr funkar ju inte livet så, det finns ingen paus-knapp och man måste igenom den här sorgen varje dag, varje timme och varje minut.

Det kommer nåt gott ur allt ont sägs det och så är det säkert.
Det vi i familjen direkt omedelbart efter Niklas död gjorde var att öppna oss för varann på ett annat sätt och vi har alla kommit varann närmare.
Niklas, jag är övertygad att du ser hur hårt Pappa sliter med att ändra sig och hur han stöttar mig med barnen och att han öppnar sig känslomässigt , hur han numera hör av sig och prioriterar annorlunda.
Det är stort och jag tror du ler när du ser det.
Även vi andra är annorlunda mot varann och vi har funnit en helt ny kontakt mellan oss allihop.
Och viktigast av allt, vi uppskattar varje minut vi har med de vi älskar .

Det gör också att man ser på saker med nya ögon. Det som förut var ett problem är idag en bagatell.
Jag lägger ingen tid på skitsaker och onödiga bråk. Livet är för kort för det.

Ta vara på varandra !

dan före dan..

Oj veckan bara springer iväg..
Hittills har den bestått av jobb och barnens aktiviteter blandat med begravningsförberedelser.
På kvällarna har jag varit helt slut-

Igår fick jag inte ihop pusslet så min underbara mamma hjälpte mig att hämta Julia och Jack, ta med Julia till tandläkaren och laga middag medans jag och Clara var på simskoleprermiär.
Det gick jättebra med Julia hos tandläkaren och Clara var helt överlycklig över att äntligen få börja simskola.Lite bilder :-)

Uppvärmning i barnpoolen

Trött tjej :-)

och inte bara Clara va trött utan även vi övriga igår men det är lite svårt att somna när man tänker på vad som väntar oss i morrn.

Igår hade jag möte med Ingela på begravningsbyrån och gick igenom alla detaljer och det kommer bli riktigt bra. Vi kommer va väldigt många och mängden blommor är nog svår att föreställa sig men jag är övertygad om att det kommer va så vackert.

Känslan i magen då? Jag är nervös, lite rädd, förväntansfull men samtidigt inte, och även om jag vill att dagen ska va över så vill jag det inte..
Jag vet ju inte hur jag kommer reagera när jag står där framför kistan och hur jag kommer reagera i kyrkan.

Det är riktigt tufft att det är så nära men jag tar mig framåt en timme i taget och snart är det i morgon och snart är det över.

Kram

Väntan

Om tre dagar så är det dax för den dagen man länge fasat för. Begravningen.
Egentligen är begravningen inget mot allt vi fram tills nu tvingats gå igenom i samband med Niklas död.
Först chocken, krisreaktionen, och all denna sorg följt av allt praktiskt som vi har varit tvungna att lösa.
Begravningen blir ju däremot en punkt för den här första tiden efter hans död och kanske också en nystart då man på nåt sätt måste gå vidare utan alla de praktiska måstena att fly till.

Jag, mamma och pappa har planerat dagen i minsta detalj och den kommer bli bra.
Det kommer va massor folk, massor blommor och många ledsna människor men det kommer också va en dag då vi pratar om Niklas och då vi minns de bra stunderna.

Jag är väldigt samlad som person men hur jag reagerar den dagen vet jag först på fredag.
Jag tror att jag kommer känna en otrolig tomhet när dagen är slut.. men att den kommer gå bra.

Förra veckan hade jag lite panik över att dagen närmade sig men nu känner jag mig lugnare men lite nervös.

Snabbt kommer det gå iallafall för dagarna är fullspäckade fram tills dess..

Nu ska jag hämta hem barn och fixa mat och pyssla hemma lite.
I morrn ska den lilla damen börja simskola. Jag har med andra ord en riktigt taggad tjej at hämta på dagis i morrn :-)

Och ni mina vänner, jag vet att jag är jättedålig på att höra av mig. Jag har inte riktigt hittat orken att ta tag i saker och även om viljan finns så är kroppen och huvet så trötta på kvällarna .
ge inte upp, utan tjata på mig. Jag uppskattar er så mycket!

Kram

lång tystnad...

beror på att jag haft fullt upp hela helgen och det har faktiskt varit en bra helg.

Fredagens AW på O´learys var riktigt lyckad. God mat och lite vin och många skratt, men kl 22 var kroppen och huvet trött och jag blev hämtad av Peter.

Lite bilder från kvällen kommer här:

Lördagen började tidigt med att åka till jobbet och hämta min dator som jag glömt ( lite vimsig fortfarande ) och sen hämtades jag av mamma och Crille och vi hämtade fasters lilla älskling Milon för en dag i grebo med Grebo cup fotboll för Jack :-)
Milon är en riktig liten farmor-gris nu, men stor-kusinen Julia fick bli favorit nr 2 och dom hängde ihop och köpte godis, kolla fotboll och lekte i lekparken medans Jack kämpade på plan.

Julia och Milon

och kämpen Jacken 

<3

Efter cupen åkte mamma, Crille, Milon och jag till Max och åt sen lunch och sen blev jag avlämnad hos P då de andra skulle vidare till Valla.
Jag och Peter tog en tripp till Maxi för handling och sen vidare förbi videobutiken och hyrde filmer och spenderade kvällen i soffan med lite färska räkor, heta tigerräkor, salami och baguetter och en film.
var helt slut efter en lång dag.

Söndagen bjöd på sovmorgon ( välbehövlig) och lite shopping på Ikea, storhandling, och sen bjöd vi mamma och Crille på hemlagade köttbullar, potatis och sås ( stackars Christer är inte van vid hemlagad mat så han njöt nog lite extra)
Jag följde sen med Peter till golfbanan och gick med, drygt 1.5 h . Riktigt kul att titta och det blev ändå en rejäl promenad. Det gör jag gärna om.

Kvällens middag blev ost och kex och godis :-D.

En bra helg..

Nu väntar en lite kortare men riktigt intensiv vecka med lämning och hämtning  av barn, fotbollsträningar, simskola, tandläkarbesök och sen på fredag, ett sista farväl av Niklas, då det är dax för begravning.

Det kommer bli riktigt tungt, men oxå väldigt vackert.
Det kommer krävas mycket kraft och styrka så jag ska försöka sova mycket och försöka äta bra som uppladdning.
Längtar, men med fasa tills den dagen är över..