2018 började tungt men förändringarnas tid var här och det var dax att lämna allt gammalt bakom sig och blicka framåt och när jag släppte taget om hus och det som varit så stod han ju där, min fina kärlek.
2018 blev förändringarnas tid och början på något riktigt bra. Jag har funnit ett lugn och jag ser så mycket fram emot vad 2019 ska ge mig.
Här kommer en liten återblick på 2018:
Januari började med en helt ny frisyr.
och redan i Februari tog jag min första kaffe i uterummet.
På sportlovet tog jag med Milon och Clara till simhallen
och i Mars fyllde dom 12 och 16 år mina "minstingar"
Vi firade vidare med perukfest hos fam Geewe
I april övertalade Sofi mig på att gå på en husvisning som slutade i att jag faktiskt köpte ett nytt hus.
och i Maj sålde jag mitt och påbörjade ett flyttkaos som pågick länge.
Det jag inte visste då var att bara 5 dagar innan visning skulle jag få en stor vattenskada och sen förföljde oturen mig ett par veckor framåt då allt gick sönder. Det blev en dyr månad med många tårar och känsla av hopplöshet.
Ångestreducering kallade hon sig mitt i kaoset, fina Sophia. Hon räddade mig på så många olika sätt
När jag stod här framför vår vackra bro på väg till Niklas grav så tänkte jag att nu får det fan va bra! Jag hade en väldigt stark känsla av att det väntade nåt riktigt bra runt hörnet.
och dagen efter sprang jag på honom som hastigast men snabbt förstod jag att det var honom jag väntat på. Min fina Danne.
och med honom som tog även oturen med huset slut till sist och jag kunde njuta av den vackra försommaren.
I början av Juni samlade jag klass 9A från Ekholmsskolan hemma i huset och sen gick vi till Lazlos och åt middag. Så kul att träffa alla som hade möjlighet att komma.
Det väntade skolavslutningar
Framför oss låg den varmaste sommaren på länge och redan i Juni var det dax att klippa häcken
Vi åkte ner till Tättö till Sofi, Mathias, pappa och Eva och som varje år bjöds vi på vackra solnedgångar.
Vi åkte ner till Malmö för några dagars häng i Malmö och Köpenhamn
sista kvällen fick vi vattenskada i rummet och fick då sviten istället.
Julia fyllde 20 år och henne firade vi med middag på stan.
och släktkalas hemma.
Mamma jag och barnen hade också bokat en helg i Stockholm där vi bodde på hotell och myste.
och vi hälsade på Johnny i deras nya hus i Stockholm.
En snabb tripp till Oscarshamn efter en jobbdag i Västervik.
Jag och Cornelia skrev klart vårt utkast till en bok om Niklas.
och i Amelia publicerades vår artikel om Niklas självmord och hur man tar sig vidare.
Att prata om psykisk ohälsa och självmord var länge tabu och som tur är blir det mer och mer accepterat men det finns fortfarande många som hamnar i glappet där det inte finns hjälp att få och jag är säker på att det finns många anhöriga som hamnar utanför samhällets trygga stöttning för de som lämnas kvar finns det inte alltid hjälp att tillgå.
Drömmen om att kunna hjälpa andra finns kvar och hoppet att man kan upptäcka psykisk ohälsa tidigare och sätta in hjälp redan när man är barn tror jag på. Tänk om skolan skulle kunna fånga upp barnen redan på mellanstadiet och stötta med kuratorer och medicinering innan de blir vuxna. Jag tror vi skulle kunna hjälpa så många och att det i slutändan skulle vara en stor besparing för hela samhället men framför allt tror jag det skulle få självmordsstatistiken att sjunka.
Den varma sommaren tog till sist slut och hösten kom.
och den 1 December kom familjens nya medlem, min lillasyster Jennifers dotter Agnes.
Jag avslutade året med att vara ledig och det blev många lata dagar i mysbrallor med dagliga promenader och filmkvällar i soffan.
Årets sista dag firade jag med fina vänner. I Nya huset. Nya livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar