I ett fotoalbum där står tiden stilla..

Jag har ända sen jag var lite gillat kort och fotoalbumen är många hemma i huset men numera ligger de flesta undangömda i lådor.Jag var snabb på digitalkameran och hemma finns det även externa hårddiskar med över 35 000 kort. Tyvärr kollar jag sällan på dom men då och då får man anledning att leta i gömmorna. För mig är korten en slags dagbok att titta tillbaka på men vissa filer har inte öppnats sedan 2011 då Niklas dog. Den tiden kommer framåt!

I timehop dök det upp en bild från 1997 som vi hittade förra året hemma hos pappa. Bilden är från pappas album och motivet är syskonen Griph/ Johansson. Niklas och jag, vår bonussyster Anna och vår gemensamma lillasyster Jennifer. Bakom oss finns bröllopskortet på Pappa och Eva.
Jag är 17 år, Niklas och Anna 14 år, snart 15 och Jennifer är 4 år och ska snart fylla 5 år.

Jag kan läsa in så mycket av en bild och det har säkert att göra med min förmåga att minnas med hjälp av bilder, dofter och platser.
I den här bilden minns jag känslan från då. Jag minns att jag mådde illa och förklaringen till det var att jag precis några dagar tidigare fått reda på att jag var gravid och då jag var 17 år var det inte alls något besked som var enkelt. Jag minns ångesten jag kände på övervåningen i pappas hus. Jag visste att han skulle bli galen och jag ville inte förstöra julen.

När jag ser Niklas som 14 åring minns jag hur situationen var då, innan allt med den psykiska ohälsan tog fart. Dessutom ser jag en hel del likheter med Jack och jag slås av hur många gemensamma intressen Jack och Niklas har trots att Niklas inte kunnat påverka honom de sista 5,5 åren.
Fotbollen är det solklart att Jack har fått sin talang via våra gener så Niklas var lika duktig och Milon visar samma självklara talang men Jack har även ett stort musikintresse där han intresserar sig för samma detaljer som Niklas i musiken. Även Jacks intresse för datorer och teknik är exakt samma som Niklas hade. Inget av dessa saker har Jag eller Johnny varit intresserade av men Jack tydde sig väldigt tidigt till Niklas som barn och hängde med honom mycket.
Att se Jack ta över fanan från Niklas är så vackert och rörande.

Ja i fotoalbumet där står tiden stilla och när korten börjar blekna finns minnena kvar och vi minns dig precis som du var Niklas.