Det kan handla om stort och smått och nu om nåt så oviktigt som en tatuering.
Mina kinatecken gjorde jag en regnig julidag 2004, för 10 år sen.
Jag minns hur snygg jag tyckte den var och hur stolt man var.
Det är barnens första bokstav i namnet.
10 år senare och 11000 kr fattigare efter 12 laserbehandlingar under 1.5 år så var det dax att kasta in handduken.
Kliniken som tar bort tatueringar klarade inte att få bort den och resultatet är ingen vacker syn..
Valet var att leva med fula ärr på ryggen eller att göra en cover och tatuera över ärren.
Efter lång betänketid bestämde jag mig för det andra alternativet och med hjälp av Max på Max tatoo planerades en nu tatuering där givetvis kliniken gick in och betalade.
En tatuering är ett stort beslut, det här ännu större iom att det här aldrig går att få bort nu.
Jag ville ha kvar innebörden att den skulle stå för mina tre barn och iom att jag älskar fjärilar och förknippar dom med nåt vackert så blev det just tre fjärilar som fick bli det nya motivet.
Julia, Jack och Clara.
Att tatuera sig gör ont men det är en smärta man kan hantera. Efter 3 h konstant smärta sa kroppen ifrån och fy faaaan va ont sista stunden gjorde men jag hade härligt snack och många skratt med grabbarna som gjorde det lättare att klara sista intensiva smärtan.
Och resultatet.
Tack Max för kanonbra jobb och Figge för underhållningen. :-)
Efteråt fick jag en härlig frossa när adrenalinet avtog och idag är det ömt men det är det värt .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar