Igår eftermiddag var jag på kontroll av Tarzans giftstruma på valla djursjukhus.
Under kontrollen upptäckte veterinären att Tarzan hade vätska i hela buken som läckt och tarmarna var fulla av troligen tumörer. Hans tillstånd var akut och han behövde avlivas snabbt.
Bara minuter senare fick han somna in i mitt knä.
Innan vi åkte hemifrån fick jag en föraning om att det kanske skulle vara idag vi skulle säga hej då. I köket möttes våran blick på ett väldigt speciellt sätt som gjorde att jag satte mig på knä och vi stirrade på varann länge. Han såg så tillfredsställd och nöjd ut. Kanske var det ett hej då. Vi satt där några minuter innan vi åkte. En vacker stund. Förnuftet sa sen att det bara var oro och att kontrollen skulle gå bra men magkänslan var rätt.
Tack för dryga 14 år älskade Tarzan. I livets utmaningar och glädjeämnen har du alltid funnits där. Tröstat när jag varit ledsen, vaktat barnen i lekparken när dom var små, legat sked varje natt och gett oss en sån otrolig glädje genom alla år.
Du har överlevt ett varv i diskmaskinen, du har brunnit av värmeljus, ramlat genom tak och nästan dött av nån form av förgiftning. Många kattliv blev det men nu orkade inte kroppen mer.
Nu får du springa runt utan att ha ont. Vi ses en dag igen !
