Anledningarna är många.
Argumenten för att blogga är att jag älskar att skriva. Det var en anledning till att jag startade bloggen i juni 2011. Jag har den som en slags dagbok fast inte så detaljerad. Många saker delas men mycket sparas också i det privata arkivet, huvudet.
Jag har ingen blogg där man får läsa om mode, om kost eller träning utan det finns ju inget egentligt tema. Jag skriver det jag känner för när jag vill och hur jag vill och jag tog också ett aktivt beslut att dela sorg och tragedi här inne en solig men kall augustidag för 3½ år sen.
Just dom inläggen är speciella och jag vet att jag kan påverka med dom. Att röra någon till tårar är inte min avsikt men när man skriver att man omvärderar eller ifrågasätter sitt eget liv efter att ha läst något jag skrivit eller om man känner att man kan finna någon som helt tröst i mina ord så är det just dom orden som gör att jag fortsätter blogga. Det är dom orden som gör skillnad.
I morse möttes jag av en kommentar på det HÄR inlägget som heter 3 år av saknad.
Det värmer att man tar sig tiden att gå in och kommentera och det är det som gör skillnaden för mig.
Ett annat exempel är från 2013 där en person delar med sig av sina tankar, en kommentar som berörde mycket även om det nu är längesen den skrevs..
Jag är författare till kommentar nr 2 och håller mitt löfte och läser fortfarande :)
SvaraRaderaTack för att du delar! Det är nog att du mår bra av att skriva som lyser igenom dina ord och gör att vi tycker om att läsa.
För mig är det ofta befriande att genom dina inlägg få känna att det finns saker som är större än mig. Kan inte förklara det bättre än så.
Trevlig helg och kram på dig!
vad roligt att höra att du hänger i Susanne och att du uppskattar mina inlägg.
RaderaTack för att du låter mig veta det. Uppskattas mycket!
Kram på dig!