Queen över plan B

Jag fick så fina ord av min fina vän Sophia på kvinnodagen igår. Queen över plan B...

Ja det är ju så livet blivit.. 
Jag har fotominne och minns att jag skrivit orden "Livet handlar om hur man hanterar Plan B" förut  och i min egen blogg hittar jag ett inlägg från 2012 om just det. Klicka här för att läsa det. 

Det inlägget handlar om hur man hanterar plan B gällande familjen och det är ju en situation många står inför. Att våga hoppa och satsa på nåt annat. Det är en otrolig sorg men det går att skapa trygga kloka barn fast man inte lever ihop. 

För min del har det hänt mycket sedan 2012 och jag framförallt har jag lärt mig leva med den otroliga sorg det innebär att förlora sina nära alldeles för tidigt både för mig själv och mina närmaste men jag har också lärt mig att omdirigera. Ett ord jag och Sophia använder mycket. 
Vad handlar det om då? 
För mig handlar det om att acceptera det som händer i livet och att stanna upp, ta lärdom av det som händer och att våga testa nya vägar.!

Hur vågar man det då? Genom att vara modig och hoppa utan att veta vad som väntar.

Mod är något som många tar upp när dom beskriver mig som chef. Att jag är modig. En fin egenskap tycker jag men hur fick jag mitt mod och hur blir man modig i privatlivet?
Jag har fått skapa det själv, tidigt när jag var barn gissar jag. Jag har alltid gått min egen väg och vågat testa. "Vad är det värsta som kan hända" har varit ett mantra och eftersom jag är målfokuserad och drivs av att prestera har det aldrig varit något alternativ att misslyckas. Man kämpar på och går det inte då får man stanna upp, sörja , men sen får man hitta nya vägar framåt. Oavsett hur tungt det är. Ibland kanske det känns fysiskt omöjligt men det finns inget alternativ. 
Det måste vara en inre drivkraft de allra flesta av oss har.
Min bror Niklas sa ofta:  Jag fattar inte hur du orkar syrran. Livet är ju så jobbigt ibland. ( han avslutade våra dialoger med "syrran" , det slog mig nu, Fint ändå, jag saknar det ) 

Jag tänker att  livet går ju upp och det går ner för alla. Ibland får vi mer sorg än vi tror oss kunna bära men vi klarar det med! och vi kommer ur det, starkare än innan. 

Jag blickar tillbaka över tuffa , lärorika men också fina år. Trots all sorg och all omdirigering och alla plan B jag gått igenom så blir det ju riktigt bra ändå till slut. Man får liksom tillbaka allt en dag. Det faller på plats även fast det inte alltid är lätt.

Jag känner en enorm tacksamhet för att jag nu känner ett stort lugn i barn, hus , att få ha en fantastisk kärlek i mitt liv och att min Plan B blev så bra , till slut. 

En ny tid

Om några veckor blir hon 13 år min minsta lilla unge och jag konstaterar att tiden med små barn är förbi.
Julia blir 21 år och bor i Stockholm större delen av tiden, Jack blir 17 år och bor hos mig på heltid men börjar ju bli vuxen han med och Clara har helt slutat vilja umgås med sin mamma som förr.
Borta är tiden när man behövdes hela tiden, tiden då man ville ha mamma nära.

Mina finaste tre 2006

Borta är tiden då man hade fredagsmys i soffan allihop samtidigt.

Och tiden man fick fira skolavslutning med alla tre

När man tog hand om sin lillasyster med en skyddande hand på ryggen

Jordgubbstårta och finkläder som mamma köpt 

 Och tiden då man byggde snögubbar på baksidan allihop tillsammans,

Men borta är även tiden då man stressade till dagis, då man satt uppe hela nätterna med barn med astma och krupp och när man blev väckt innan 06 på helgerna.

Numera får man vara glad o de vaknar vid lunch på lediga dagar men livet med tonåringar är också väldigt roligt men också läskigt.  Man måste låta dom få testa livet själva och stå på egna ben. Att våga släppa taget fast det är svårt.

De är så olika alla tre men alla lär de mig nya saker varje dag och jag hoppas att jag kommer får fortsätta vara dom lika nära även om det är på ett annat sätt när de blir vuxna.
Jag är så stolt över hur mina barn utvecklas till kloka vuxna var och en och jag ser fram emot att se  vad dom tar sig an i livet.

Mina fina tre !

Nytt år- nytt hår

Vardag igen och nu har vi många jobbveckor framför oss innan det är ledighet nästa gång men visst är det skönt med rutiner också. 

Jag brukar passa på att boka frissan i januari när hysterin efter jul och nyår är över . Perfekt! 

Nu var jag trött på håret som börjat bli långt igen så det blev en rejäl klippning och lite my färg. Så skönt! 

Passade på att äta middag med min stora unge härom dagen medans hon är kvar hemma. Snart åker hon till Stockholm igen. 

Nu tar vi helg här hemma med den här fina himlen utanför fönstret när jag avslutade arbetsveckan i eftermiddags.

Bästa starten på dagen

Fredagmorgon spenderades med min fina vän Sophia med en frukost på Babettes. Bästa frukosten och bästa sällskapet !

Efter frukost - gympass sedan hem och jobba undan lite innan HELG ! 

2018

2018 går inte till historien som mitt år med mest blogginlägg men det har varit ett år med fokus på mycket annat och ett år som blev riktigt riktigt bra efter en mer utmanande period i livet som 2016 och 2017 bjöd på.

2018 började tungt men förändringarnas tid var här och det var dax att lämna allt gammalt bakom sig och blicka framåt och när jag släppte taget om hus och det som varit så stod han ju där, min fina kärlek.

2018 blev förändringarnas tid och början på något riktigt bra. Jag har funnit ett lugn och jag ser så mycket fram emot vad 2019 ska ge mig.

Här kommer en liten återblick på 2018:

Januari började med en helt ny frisyr.

  och redan i Februari tog jag min första kaffe i uterummet.

På sportlovet tog jag med Milon och Clara till simhallen

och i Mars fyllde dom 12 och 16 år mina "minstingar"

Vi firade vidare med perukfest hos fam Geewe

I april övertalade Sofi mig på att gå på en husvisning som slutade i att jag faktiskt köpte ett nytt hus.

och i Maj sålde jag mitt och påbörjade ett flyttkaos som pågick länge.
Det jag inte visste då var att bara 5 dagar innan visning skulle jag få en stor vattenskada och sen förföljde oturen mig ett par veckor framåt då allt gick sönder. Det blev en dyr månad med många tårar och känsla  av hopplöshet.

Ångestreducering kallade hon sig mitt i kaoset, fina Sophia. Hon räddade mig på så många olika sätt

När jag stod här framför vår vackra bro på väg till Niklas grav så tänkte jag att nu får det fan va bra! Jag hade en väldigt stark känsla av att det väntade nåt riktigt bra runt hörnet.

och dagen efter sprang jag på honom som hastigast men snabbt förstod jag att det var honom jag väntat på. Min fina Danne.

och med honom som tog även oturen med huset slut till sist och jag kunde njuta av den vackra försommaren.
I början av Juni samlade jag klass 9A från Ekholmsskolan hemma i huset och sen gick vi till Lazlos och åt middag. Så kul att träffa alla som hade möjlighet att komma.

Det väntade skolavslutningar

Framför oss låg den varmaste sommaren på länge och redan i Juni var det dax att klippa häcken 

 Vi åkte ner till Tättö till Sofi,  Mathias,  pappa och Eva och som varje år bjöds vi på vackra solnedgångar.

Aldrig har jag badat så mycket som i år. Det blev många snabba dopp i stångån.

Vi åkte ner till Malmö för några dagars häng i Malmö och Köpenhamn

sista kvällen fick vi vattenskada i rummet och fick då sviten istället.

Julia fyllde 20 år och henne firade vi med middag på stan.

 
och släktkalas hemma.

Mamma jag och barnen hade också bokat en helg i Stockholm där vi bodde på hotell och myste.

 
och vi hälsade på Johnny i deras nya hus i Stockholm.

En snabb tripp till Oscarshamn efter en jobbdag i Västervik.

Jag och Cornelia skrev klart vårt utkast till en bok om Niklas.

och i Amelia publicerades vår artikel om Niklas självmord och hur man tar sig vidare.

Att prata om psykisk ohälsa och självmord var länge tabu och som tur är blir det mer och mer accepterat men det finns fortfarande många som hamnar i glappet där det inte finns hjälp att få och jag är säker på att det finns många anhöriga som hamnar utanför samhällets trygga stöttning för de som lämnas kvar finns det inte alltid hjälp att tillgå.
Drömmen om att kunna hjälpa andra finns kvar och hoppet att man kan upptäcka psykisk ohälsa tidigare och sätta in hjälp redan när man är barn tror jag på. Tänk om skolan skulle kunna fånga upp barnen redan på mellanstadiet och stötta med kuratorer och medicinering innan de blir vuxna. Jag tror vi skulle kunna hjälpa så många och att det i slutändan skulle vara en stor besparing för hela samhället men framför allt tror jag det skulle få självmordsstatistiken att sjunka.

Den varma sommaren tog till sist slut och hösten kom.

och den 1 December kom familjens nya medlem, min lillasyster Jennifers dotter Agnes.

Jag avslutade året med att vara ledig och det blev många lata dagar i mysbrallor med dagliga promenader och filmkvällar i soffan.

Årets sista dag firade jag med fina vänner. I Nya huset. Nya livet.