Mer gött

Mycket matbilder blir det. Cornelia hade ju fångat mig oxå såklart i mys-pys-belysning och allt !

 Igår hade jag mamsen-häng och vi startade kvällen med mat på hälsofreak.

Den här veckan har jag varit borta mycket på kvällarna så fredagen kom väldigt snabbt. Skönt med helg :-) 

Bubbel och en fin vän

Vilken härlig onsdag det blev!

Efter jobb möttes jag och Cornelia på aioli där det dracks bubbel, vin och alldeles för mycket god mat. 

Vi pratade snabbt bort 4 timmar och vi hann med allt mellan himmel och jord. 

Tur man har bloggande vänner som förstår vikten av att fota ;-) 

På vägen hem gick munnarna i ett och det var tur jag väl hemma somnade efter nån timmes babbel innan jag hade pratat sönder min blivande sambos öron :-)

Nästa date är bokad och då räknar vi med uteserveringen !

Att få in träningen

Mycket på jobbet nu men samtidigt massor kul framför oss så det är riktigt roliga men intensiva jobbdagar.

Vad som är skönt och som underlättar att orka är att jag kommit igång med träningen efter Thailand och sjukdom. 

Tre pass på gymmet förra veckan och så tre dagar promenad är helt klart godkänt. 

Den här veckan har jag fått in lunchträning i måndags och ett 30min-pass lunchspinning i morrn än då länge. Helt ok med. Jag vet ju att jag mår som bäst när jag har kontinuerlig träning. 

Under singelåren tränade jag 4-5 pass i veckan. Nu är må-bra-målet 2-3 pass i veckan plus promenader. :-) 

Efter jobb, lunchspinning och mer jobb ska jag äntligen ha date med Cornelia i morrn. Längtar efter henne och efter tapas som blir morgondagens middag. Mums! 

Långledigt

Vad lång helgen blev med en semesterdag i fredags. :-)

I lördags åkte vi till Finspångs simhall för bad och lek med dom minsta. Vi konstaterade att dom "minsta" numera är rätt stora och lekte mest själva. Det blev mycket rutchkaneåk och hopp. 

Vi avslutade em med sen lunch på olearys bredvid. Mysigt! 

Det blev sen en lugn kväll med godis och mello på tv: n såklart! 

Idag har det städats och packats och så blev det en långpromenad på em. 8.2 km i slask och stundtals lite sol. 

Vi stannade hos lillebror och satte ljus med. 

Ny vecka väntar! Mycket kul på jobbet och så en tjejdate med Cornelia mitt i veckan. Det ser jag verkligen fram emot! 

I mobilen

I mobilen idag hittas tre bilder. Den första från morgonens tidning. Kul att Corren äntligen skriver om att vi i vår kommer lämna hela 20% i återbäring till våra kunder. Visst är det fantastiskt!!!

Vi har fullt upp att förbereda allt på jobbet. Kommer bli så bra!

Dagens andra bild är: 

Julia skickade över en bild som hon hade hittat i fotoalbumet. Härligt med datumstämpel . 26/11 år 2000. Det var ett tag sen. 

Dagens sista: 

Årets första glas rosé :-) 

Snart är våren här! 

Lite sportlov

Idag har vi haft en riktigt fullspäckad dag. Jag åkte till jobbet tidigt medans barnen sov och efter en fm med jobb gick jag och Lisa och lunchtränade.

Lisa kör nåt online- program med både kost och träning och jag hakade på hennes pass på gymmet. Herregud! Kan knappt röra armarna. Vi får se om jag kommer ur sängen i morrn :-P.

Jack hade tid hos specialisttandvården idag och vi fick det glädjande beskedet att hans räls ska tas bort i mars. Så skönt för honom och vad fint det blivit! 

På vägen hem tvättade jag och Clara bilen. Lite barnarbete såhär på lovet ;-) 

Efter att ha längtat och väntat kom äntligen fasters skrutt Milon för lek och översovning. Mysigt! 

Kusiner och bästa vänner. 

Dom har verkligen skött sig exemplariskt. Sams hela tiden. Nu har dom krupit ner i sängen med ipaden och film.

Jag ska snart göra desamma. 

I morrn ska jag vara sportlovsledig också. 

Att skriva eller inte

Jag ställer mig ofta den frågan. Ska jag fortsätta blogga och skriva eller inte.
Anledningarna är många.
Argumenten för att blogga är att jag älskar att skriva. Det var en anledning till att jag startade bloggen i juni 2011. Jag har den som en slags dagbok fast inte så detaljerad. Många saker delas men mycket sparas också i det privata arkivet, huvudet.
Jag har ingen blogg där man får läsa om mode, om kost eller träning utan det finns ju inget egentligt tema. Jag skriver det jag känner för när jag vill och hur jag vill och jag tog också ett aktivt beslut att dela sorg och tragedi här inne en solig men kall augustidag för 3½ år sen.
Just dom inläggen är speciella och jag vet att jag kan påverka med dom. Att röra någon till tårar är inte min avsikt men när man skriver att man omvärderar eller ifrågasätter sitt eget liv efter att ha läst något jag skrivit eller om man känner att man kan finna någon som helt tröst i mina ord så är det just dom orden som gör att jag fortsätter blogga. Det är dom orden som gör skillnad.

I morse möttes jag av en kommentar på det  HÄR inlägget som heter 3 år av saknad.

Det värmer att man tar sig tiden att gå in och kommentera och det är det som gör skillnaden för mig.

Ett annat exempel är från 2013 där en person delar med sig av sina tankar, en kommentar som berörde mycket även om det nu är längesen den skrevs..

Vad man ska dela och inte dela är inte lätt men jag fortsätter köra på och delar så mycket jag tycker är lagom. Magkänslan brukar vara det bästa i alla lägen.

Med solen i ögonen

Vilken härlig helg vi haft!

Sovmorgon både lördag och söndag, en hel del fix avklarat ute i solen och inne i huset , lunch och fika på landet och så bio igår kväll. Greys såklart ;-) 

Idag hann jag träffa mamsen lite på fm och på em tog vi en 9 km promenad runt hjulsbro, Johannelund och ekholmen längst med vattnet. En vacker eftermiddag även idag.

Söndagsslapp i soffan i väntan på 21-filmen. Redo för en ny vecka ! 

Frädaaaaag

Nu mår jag äntligen mycket bättre. Lagom till helgen och allt. Vilken lyx  :-)

Efter jobb och handling blir det nu fredagsmys. Lite vitt vin, Christers paradrätt fläskfilégryta, och en skön soffa. Underbart! 

Trevlig helg på er!! 

Igen??

En högtid i ett sorgarbete tar alltid mer energi än man tror men jag tyckte dagen gick jättebra igår.

Jag kände mig lite hängig men det brukar jag göra vid årsdagarna. 

Efter jobbet gick vi alla till Anna och Erik och pappa, eva och mamma köpte med mat. Pizza, subway, smörgåstårta, sallad. Ja en salig blandning. 

Vi hade en jättemysig kväll med mycket skratt. 

Jag hade lite skällhosta när vi la oss och på natten kom frossa och feber. Urs och fy! 

Jag har fått spendera hela dagen på soffan och känner mig inte bra alls. 

Kunde som tur var sköta jobbet från soffan och via tfn men jag fick ta en paus och sova lite. 

Nu har jag fått i mig 2 pannkakor och fortsätter ligga här med lite feber och ont i kroppen. 

Hoppas på snabbt tillfrisknande! 

En rödhårig kille är mycket nöjd när någon i familjen är sjuk. Det innebär ju sällskap hela dagen :-) 

Att aldrig fylla 32

10 Februari är Niklas dag. Idag skulle han fyllt 32 år. En märklig känsla.
Hur hade han sett ut idag? Hur hade hans liv sett ut?
Det är svårt att relatera till att man själv åldras men åren står still för Niklas.
Vi pratade om det igår jag och Milon. Han gissade att pappa Niklas var 26 år precis som hans mamma är idag.  Det är ju lättast att tänka så, men åren kommer gå och Niklas kommer alltid förbi den 28 åring han var när han dog.
Vi kommer ju aldrig få se en åldrad Niklas och till slut kommer ju barnen och Milon "växa om" Niklas åldersmässigt.  Logiskt men ändå overkligt.

När Niklas dog hade jag ett stort behov av att skriva av mig ofta och mycket. Så mycket att det finns material för en hel bok. Jag hade inte lika stort behov av att prata om det men ibland valde jag att berätta.
Nu är det sällan jag pratar om hur jag förlorade min lillebror men frågan kommer upp så och då, ( ofta i festliga sammanhang när man träffar nya människor )  främst pga min tatuering i form av en ängel och med Niklas namnsignatur.
Oftast svarar jag kort och rakt på sak att den symboliserar min bror Niklas som gick bort för några år sedan och att tatueringen är en hyllning till honom.
Oftast kommer det följdfrågor och dom svarar jag såklart på så kort men tydligt det går och här har jag lärt mig att det händer grejer.
En del blir tysta , en del blir berörda och en del tycker att det blir obekvämt. Vissa vill prata mer främst om psykisk ohälsa eller om döden, en del vill prata om nåt helt annat.
Jag tror själv och jag hoppas att jag i alla dessa samtal framstår som sund i tankarna och så positiv man kan vara. Jag är inte ett offer och jag vill aldrig framstå som det. Jag har däremot omvärderat livet pga det jag varit med om och jag tror att jag fått många att se saker och ting annorlunda.

Nån gång hoppas jag kunna göra en större skillnad. Jag hoppas att sjukvården tar psykisk ohälsa på allvar och inte låter så många som nära 2000 personer per år ta sitt liv utan att känna att det finns nån hjälp att få från sjukvården, jag hoppas att man hittar andra sätt att ta hand om anhöriga efter ett självmord och att man i framtiden vågar prata om självmord och även döden på ett mer öppet sätt.

Jag var tidigare rädd för döden och allt den innebar men efter Niklas självmord fick jag möta min skräck på ett hemskt men lärorikt sätt och för mig är inte längre döden nåt definitivt utan ett nästa steg.
En död kropp är inte längre nåt hemskt utan det kan också vara något fridfullt.

När Niklas hittades valde jag att inte titta på kroppen omedelbart men när jag efter några dagar valde att göra det var det en fin upplevelse.
Jag minns att jag i dörröppningen vid bårhuset tvekade in i det sista. Jag visste inte om jag skulle riskera att förstöra min bild av Niklas men jag kände samtidigt att jag behövde se kroppen med egna ögon för att förstå att han verkligen var död.
När jag tog steget in i rummet där han låg fylldes hela jag av ett otroligt starkt lugn. Andningen blev lugn, hjärtat slutade banka hårt och jag fylldes av värme. Värmen som fyllde min kropp va så stark att jag till och med kände hur kinderna blev varma.
På en silvrig bår bara två meter från mig låg han med ett vitt lakan uppdraget en bit upp på halsen för att dölja märkena han fått vid dödsögonblicket. Ansiktet var så fridfullt och vackert. Han såg ut att ha sommarens solbränna kvar även om jag förstod att det var en fasad och egentligen bara smink som en otroligt skicklig person gjort för att Niklas skulle se så normal ut som möjligt trots att huden egentligen var vit. Armarna stack fram båda två och dom var smalare än vanligt. Det såg man tydligt på högerarmen där hans tatuering med namnet "Milon" hade krymt. Händerna var lite svullna och hade en mörkare ton är armarna.
Hans ansikte var så vackert och fridfullt och hans mun utstrålande lättnad. Han såg så lugn och fridfull ut. Bland det vackraste men mest hemska jag nånsin sett.
Det värsta av allt var att kroppen inte rörde sig. Jag ville bara skaka om honom och sluta larva sig och det var nästan så man väntade sig att bröstkorgen skulle börja lyfta sig sakta sakta.
Kroppen var iskall. Pappa tog i armen och sa snabbt: Lina, ta inte i honom han är så kall.

Jag minns inte hur länge vi var där men jag minns att pappa höll om mig och mamma och jag minns Christers ögon som utstrålande en sån trygghet och värme när han stod på andra sidan båren hela tiden. Jag minns att vi allihop gick ut till slut och att vi då släppte in de närmaste vännerna som mötte samma syn som vi. Jag minns de skrik och den hysteriska gråt som kom inne från rummet och hur några istället grät tyst tyst och jag minns också den otroliga medmänsklighet vi alla visade varandra i denna tuffa stund. Det behövdes inga ord utan vi kramades och vi tröstade varann med  våra blickar.
När jag gick därifrån satt den där varma känslan i och jag kände mig helt säker på att Niklas hade det bra och att han fått den ro han saknat i livet.

Jag kommer aldrig glömma Niklas död men jag fokuserar mer på alla de år vi hade i livet och allt roligt vi gjort. Att ha en sån tight syskonreleation är få förunnat.
Trots att åren går minns jag fortfarande hans lukt och jag tror mig fortfarande se honom på stan ibland, jag skrattar åt minnen om våra heta diskussioner och jag minns hur förbannad han kunde göra mig när han tänkte helt tvärtemot mig. Jag öskar att jag hade kunnat ge honom lite av mitt eget jävlarenamma och min egen envishet och energi men jag vet att jag gjorde allt jag kunde för honom och att han visste hur mycket jag älskade honom.
Jag vet att han finns där nånstans och att han ser mina framgångar och på nåt sätt även tröstar mig i motgångar även om han inte finns mer.

Idag skulle han ha fyllt 32 år. Grattis i himlen min älskade bror!
Efter jobb samlas vi vuxna i familjen och äter middag ihop på din dag precis som vi alltid gör.

Mormor 85 år

Mycket firande blev det den här helgen. Efter sovmorgon åkte barnen och jag till Åtvidaberg för att fira mormor som fyllt 85 år.

Mamma och moster hade ordnat smörgåstårta och fika. 

Mormor är fysiskt pigg och frisk men har tyvärr drabbats av demens och minns inte mycket av nutid men däremot minns hon barndomen tydligt. 

Samtalen blir lite snurriga men det blir ju naturligt mycket skratt då med. 

Givetvis var Milon oxå med. 

Mormor som flicka. 

Vi släpper aldrig våra iPhones 

Det blev många skratt när vi kolla fotoalbum :-) 

Mamma och pappa på 70: talet 

Mysig dag! 

Konferens, skidor och lite jogging

Tillbaka hemma igen efter två dagar i Stockholm. Som alltid när det är konferens är det fullspäckat schema. Jättebra dagar och helt otroligt snyggt ordnat av eventbolaget och hotellet. Drygt 250 pers skulle ta sig upp och ner 34 våningar samt äta samtidigt och dessutom ha gala på kvällen. 

De 6 hissarna gick varma men det funkade jättebra! 

Storslagen utsikt från konferensens andra dag på plan 32. 

Det var en trött mamma som kom hem igår kväll så efter tacos hamnade vi vuxna i soffan medans barnen spelade tv-spel och myste på jacks rum.

Jag somnade på soffan flera gånger innan jag la mig vid 22.30 :-) 

Idag är alla grabbarna och åker skidor i tolvmannabacken i kisa. 

Jag har tagit mig en sväng på stan och shoppat lite , testat en kort joggingtur efter lång vila iom vaden och ikväll väntar fest i hjulsbro. 

Trevlig helg på er från soffan! 

Äntligen

Idag har dom skottat!!! Underbart!

Det tog bara 2 veckor och påringning från styrelsen.. 

Det har ju verkligen kommit massor snö. Balkongen vid mitt sovrum har verkligen snöskruden på. :-) 

I morrn ringer klockan 05.00 för det väntas en snöig tripp till sth för konferens och gala i Victoria tower i kista. Ska bli såååå kul! Glitterklänningen packad. 

Dax för sängen tidigt idag. 

Lite frustration

Idag har det lagts massor energi på problemlösning och på att vara irriterad men jag fick iaf börja dagen med en blond unge som mådde mkt bättre men som tog en lugn dag i soffan. 

Vid lunch behövde jag åka på möten så ungen var hemma själv hela em. Duktig tjej! 

Jag hann med möten på jobbet och sen utvecklingssamtal med Jack. 

Det enda mitt kära mellanbarn behöver få ordning på att struktur. Han glömmer precis allt konstant och hans kontrollfreak till mamma får ju nya gråa hår varje dag pga honom. I skolan är allt bra som tur är men när man närmar sig 13 år är det dax att hitta ett sätt att komma ihåg allt från läxor till skor och jacka. 

Han är en kopia av sin morbror i dessa avseenden. 

Utbrott gånger 3 då. 

I min villaförening struntar vår leverantör ( Riksbyggen ) som hanterar snöskottningen att skotta parkeringen. Den är alltså inte skottad alls där bilarna står utan bara några meter mitt i så vi kommer inte in på våra egna parkeringar och vi måste varje morgon skotta oss IN i våra egna garage. Vi har ett avtal där det givetvis ingår full skottning över 5 cm. Det var ett tag sen det var 5 cm... 

I morrn ska jag få tag i den där jäveln ( utsäkta) som ansvarar för vårt avtal och se till att föreningen inte betalar en krona för januari och februari. Jag blir helt galen!!!! 

Utbrott 2: 

Telefoni. Hade telefonmöte vid kl 18. Bröts, spärrton i 1 h , = inget avslutat möte. Hata teknik och underleverantörer. IT har testat allt. Teknik kan också göra mig så sjukt frustrerad! 

Utbrott 3: 

Blivande 9:åring får utbrott på mig för att Barnkanalen inte sänder det programmet som står i tablån utan skidor istället. 

Ungen helt hysterisk. Från ingenstans. Som en bebis. Herregud! 

Ge mig en ny dag! Haha. Misär! 

Ansiktsbehandling och vabruari

Glömde ju berätta om att jag avslutade arbetsveckan med en timmes ansiktsbehandling i fredags. Bland det skönaste som finns!

Jag har tyvärr dyra vanor när det gäller ansiktet men med melasma är det viktigt att sköta om ansiktet ordentligt. Jag använder krämer som både bleker och återfuktar och har gjort mycket kemisk peeling och även fraktionell laser tidigare. 

Nu i Mars ska jag testa en helt ny behandling hos Hanna på hudvårdsrummet. 

Mina måsten: 

Från ansiktsvård till vardag och den är inte så glamorös. Här fick jag hem en sjuk Clara en kväll tidigare än vanligt. Hosta och förkylt "bara" men det blir några dagar hemma från skolan. 

20 min frisk luft mitt på dan och Clara ville då åka pulka. Skönt med lite miljöombyte från soffan och filmer för henne. 

Jag var inne på jobbet tidigt och jobbade sen hemma resten av dagen. 

Nu är alla barn samlade igen och Tarzan är nöjd och avslappnad. Haha.