lördag 13 augusti 2011

när ens värsta mardröm blir verklighet

Här inne är det tyst sen några dagar.. Anledningen till detta är att jag har drabbats av det som man aldrig tror ska hända en själv, det man läser om och det bara knyter sig i magen, det som är så overkligt..

Torsdagen den 11/8 2011 valde min älskade lillebror Niklas att avsluta sitt liv.

Just nu är allt riktigt tungt men jag kämpar på tillsammans med de mina och vi gråter, vi försöker le, vi kämpar och vi försöker förstå att det är sant.

Jag visste inte hur jag skulle reagera i detta sorgarbete men jag känner att jag har en otrolig hjälp av facebook, minnessidan för Niklas och mailen precis som allt stöd jag får i form av telefonsamtal och sms men även av alla underbara blombuketter som levereras till mitt hus.
Jag har också valt att prata öppet om det och jag kommer skriva om det här i bloggen, inte hela tiden och inte allt, men det jag känner att jag orkar skriva.

Ni som finns i min närhet, tveka inte att höra av er, ni stör inte. Svarar jag inte orkar jag inte just då, men det kommer och jag läser allt.

Vila i frid älskade lillebror!!!!

8 kommentarer:

  1. Så fin han var!

    Beklagar verkligen o jag hoppas att ni kan finna nån tröst i sorgen även om det kanske inte känns så nu.

    Sen vill jag tacka för jag läste inlägget nystart, det var skrivet rakt till mig.

    Styrka o respekt till er

    Myra

    SvaraRadera
  2. Usch och fy så fruktansvärt. Skänker en tanke till er och hoppas han får vila i frid.

    SvaraRadera
  3. Skickar över en tanke till dig och din familj! Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt ni har det. kram!

    SvaraRadera
  4. Beklagar er sorg.
    Tänker på er, kram!

    SvaraRadera
  5. Tack snälla . Det värmer Kram

    SvaraRadera
  6. Finner inga ord! Är så ledsen för eran skull! Hoppas han vilar i frid!

    SvaraRadera
  7. Jag vet hur du känner. Min lillebror dog för snart 4,5 år sen och ibland..än idag så fattar jag inte att det är sant.

    Vi var så otroligt nära varandra. Han blev bara 29 år, hann inte ens fira sin 30-års dag.
    Jag saknar honom något ofantligt och fattar inte att han inte är här, hos oss.

    Du, det enda vettiga jag kan göra just nu känns det som är att skicka dig en stor KRAM. Ta hand om dig ♥

    SvaraRadera