6 år av saknad

Många gånger har jag återgett min upplevelse av när Niklas lämnade oss den 11 Augusti 2011.

Ett år av saknad - ( klicka här för att läsa ) var oerhört tufft att skriva men också nyttigt för att komma framåt i sorgen. Sen dess har det blivit många inlägg om Niklas.

Nu är det 6 år sedan den dagen som förändrade mitt liv för alltid. 

Jag kan verkligen ta mig tillbaka till där och då när allt hände och till och med känna lukten av sensommar utanför Niklas lägenhet den där torsdagskvällen. Det gör fysiskt ont i bröstet när jag tar mig själv tillbaka till den dagen som skulle bli en otrolig smärtsam dag och en händelse som präglar hela mitt liv.

Redan när Juli går över till Augusti kommer den smygande. Olustkänslan. Som vågor kommer sorgen plötsligt över mig mer kraftfullt som om det måste ut just när årsdagen närmar sig. En stor trötthet, känslighet för höga ljud nästan som utbrändhet men det är hjärnan som minns.. och kroppen försätts kortare stunder i det läge den var i  när chock och svår sorg tog över allt.

Det är alltid värst innan årsdagen.När Juli blir Augusti och allt förstärks och när sommaren nu precis som då börjar gå på sparlåga och vindarna blir kyligare och kvällarna mörkare. 

För 6 år sedan satt han där i sin lägenhet och planerade att inte längre finnas kvar medans han utåt sätt var gladare än någonsin. Det värsta är att det var Just därför...

Graven September 2011

När jag läser mina gamla inlägg kan jag följa mitt sorgearbete men också min egen utveckling som människa. Hur avgörande det här blev för så mycket annat i mitt liv. Hur sorgen har gjort att jag ser annorlunda på livet och gör andra val än jag skulle gjort annars och hur viktigt det är för mig att förstå vad sorg gör med oss människor. Hur den förändrar oss.

Första året är ett sorgeår som är otroligt tufft. Varje sak man gjorde för första gången efter Niklas död var tufft. Allt från första gången man handlade i mataffären till de första högtiderna. När sommaren går över till höst är det fortfarande efter 6 år förknippat med en svår tid och det är som om naturen sörjde på samma sätt som man själv. Mörkret som tar lite mer av dagsljuset varje dag, sommarblommorna blommar sakta över, vardagen kommer smygande.. Lukten av höst är fortfarande lukten av sorg för mig även om hösten är otroligt vacker och jag numera kan njuta av hösten.

svampplockning i Gammalkil Augusti 2011

Jag tänker fortfarande ibland på hur det hade varit om Niklas var kvar. Hur hans liv hade sett ut? Hur skulle han sett ut nu? Skulle han hittat lugnet? 

Jag hade önskat så att få se honom och Milon tillsammans under denna fantastiska unges uppväxt som jag är så oerhört lycklig att jag får vara en stor del av som hans faster.

Trots saknaden finns det ett tacksamhet att Niklas hann vara en så stor del av mina barns liv innan han lämnade oss. Tänk så många fotbollsmatcher han sett och så många han nu fått följa från där han är nu.

Julia och Niklas 1998

Niklas Jennifer Jack och Pappa

Öland 2010

Sorg är en del av livet och en del av mitt liv. Den tar inte över mitt liv men den har en alldeles egen plats i mitt liv. Något jag ser i texterna som numera är många år på nacken är att det blir en slags pånyttfödelse och jag upplevde allt annorlunda efter den dagen Niklas lämnade oss. Jag fascineras av naturen, av solnedgången, av vackra utsikter så mycket som jag innan inte tänkte på är så stort nu och något jag verkligen tänker på och uppskattar. Jag uppskattar livet även om det inte alltid är snällt mot mig. 

Att ha tid själv för att tänka är också något som kom med sorgen krisen och traumat. Vikten av att reflektera och landa och att lägga energin på rätt saker. Jag behöver den tiden.

När jag 2012 sammanfattade mitt första sorgeår var jag krass i mycket . Det var svårt att förstå att människor kan lägga energi på oviktiga saker. Där har jag hittat en större balans. Jag tror jag uppfattas som lugnare nu och mer tålmodig även om de allra närmsta fortfarande får se såna sidor.

Jag väljer mina strider mer nu och.

Jag har med åren och sorgen i bagaget tagit mig mod att djupdyka ner och kika närmare på beteenden och rädslor jag haft och jag har tagit hjälp att bearbeta vissa saker. Att våga rota i det som är jobbigt har stärkt mig oerhört och jag har också fått hjälp att hantera ångest kopplat till traumat när Niklas dog. Ambulanssirener och kyrkklockor var två exempel på ljud som gav mig svår ångest. Med hjälp av KBT och hypnos har jag nu helt tagit bort denna ångest kopplat till dessa ljud.

Att be om hjälp kräver mod och det tar en otrolig kraft att rota i det förflutna. Många tårar, panikångest och en hel del tid men en livsinvestering i sig själv. 

Nu är årsdagen här och vi minns vår fina Niklas lika mycket idag som alla andra dagar. Att 11 Augusti är en speciell dag är självklart, lika självklart som att vi ses den närmsta familjen och att vi äter något gott på restaurang just den här dagen, vi umgås och vi skrattar säkerligen åt att Niklas hade valt menyn dyraste rätt och nånstans är han garanterat med och skrattar ihop med oss. Vår fina Niklas.

Leende med glitter i ögonen och djupa skrattgropar. Så minns vi dig Niklas