Inte som alla andra

Det slår mig ofta när jag tex ser facebookflödet eller möter gamla klasskompisar på stan att vi är i fel synk de jämnåriga och jag rent livsmässigt.
Vi som gick i samma klass och växte upp ihop fyller nu i år 35 år. Många har först de senaste åren valt att skaffa barn, dom köper kanske sitt första hus runt efter att ha bott i stan ett par år, många har rest och kanske tom bott utomlands. Nu rotar dom sig och inte sällan köper dom hus i området där man växte upp.
Facebookflödet fylls av nyfödda barn, kanske barn nr 1 men en del barn nr 2 eller 3. En del gifter sig, andra skiljer sig och så börjar man kanske om.

Själv gjorde jag mycket av det där 1998-2006 dvs mellan 18 -26 års ålder medans mina jämnåriga vänner spenderade livet med att plugga, vara på krogen och leva loppan ett par år.
Jag är ju redan i en ny fas där småbarnsåren är långt bort. Jag har hunnit få barn köpa flera hus, separerat och börjat om. Jag kommer snart flytta igen och skapa ett nytt kapitel i livet. Samtidigt har jag tidigt gjort karriär och jag jobbat som ledare i över 11 år redan även om det finns massa nya mål att nå framåt.

Jag gör saker snabbare än många andra men det är en omedveten handling och kanske också enbart ett sätt att hantera att bli mamma tidigt, att växa upp långt innan alla andra och säkerligen har min situation med Niklas, hans ohälsa och död gjort att jag erfarenhetsmässigt gått igenom mer saker än många andra.
Att möta sorg och kris gör ju att man växer som människa när man står där på andra sidan kaoset och man har överlevt.

Att ha så bråttom med allt har ju också ett pris. Jag har fått välja bort saker i perioder men jag ser det också som att jag kommer kunna dra nytta av erfarenheterna framåt på många olika sätt.
Jag hoppas och tror att jag nu inte ska behöva ha så bråttom utan att jag ska kunna vara mer här och nu och njuta av det jag har. Det får vara 2015 års målbild.

Tre av de bästa valen jag gjort är barnen såklart. Här julen 2014

Och feb 2012