Jag tycker om att kunna titta tillbaka på livet då och då och där är bloggen väldigt bra. Nåt annat är mitt fotobibliotek som innehåller ca 31 000 bilder från 2005 och framåt. Vilken skatt!
Ett annat arkiv är ju Facebook och där hamnade jag i dag och kollade igenom inboxen.
Jag brukar aldrig komma längre än augusti 2011 då Niklas lämnade oss. Antalet mail från den dagen och efterkommande är otroligt vackra, tuffa att läsa och otroligt många i antalet. Tänk att ens nära och kära på så många olika sätt kunde visa deltagande i den svåra sorg som drabbade oss.
Idag kom jag iaf förbi dom och hittade en konversation med just Niklas skickas 2011-07-25 dvs drygt 2 veckor innan han dog.
"Vad händer då syster" är en återkommande kommentar i vårt flöde och när jag läser det är det som om han skulle suttit brevid mig i soffan på Espressohouse där jag just då befann mig. Jag kunde tom känna hans doft och jag log åt att han plötsligt kändes så nära.
Fina bror vad jag saknar dig och vad jag önskar att du fanns här på jorden så vi kunde prata om livets utmaningar på altan och skratta åt våra bekymmer.
- " Varför ligger Niklas Iphone vid hans kort " sa Clara i morse. "Mamma hur länge har han varit död egentligen" ?
Raka frågor från barn.
2 år och snart 9 månader har det gått. Hur konstigt är inte det?
Det känns som igår samtidigt som man nu när man möter nya människor i livet ställs inför att dom som kommer att betyda mycket för en själv aldrig kommer att ha fått träffa Niklas som är en sån stor del av mitt liv. En konstig känsla.
Minnena försvinner aldrig och jag kommer alltid berätta om Niklas, min fina bror som fick va med oss i 28 år och 6 månader innan hans resa var slut.
 |
| Mamma ordnar klippning såklart :-) |
 |
| Trogen publik på Jacks matcher här 2009 |
 |
| Alltid dessa kepsar |
 |
| På mamsens och Christers altan |
 |
| syskonskratt med bästa Sissela |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar