I backspegeln

Jag bloggar av många anledningar. Dels för att jag älskar att skriva, men också för att kunna gå tillbaka och kolla hur livet såg ut.
Det blir som ett fotoalbum fast med text till.
När jag började blogga visste jag ju inte vilka öden som stod och väntade på mig men som jag tidigare beskrivit så har bloggen hjälpt mig mycket i min egen bearbetning.

Ibland kollar jag vad som hände samma datum för ett resp 2 år sen och när jag då såg det HÄR inlägget så minns jag såklart känslan av att stå just där i sorgarbetet men jag blir också glad över hur långt jag kommit nu.
Jag berättar fortfarande om min bror och bästa vän, killen som aldrig blev vuxen och jag kommer fortsätta göra det hela livet.
Hade det varit omvänt hade han gjort samma sak för mig.