Ja nu blir det ett sånt där inlägg som inte är så lättsamt som det ofta är.
Jag är en riktigt funderare som tänker massor och ibland blir det djupt..och ibland väljer jag att skriva några rader om det.
Idag får det handla om sorg och främst om barns sorg.
Jag tycker att jag har uppfostrat ( och håller fortfarande på att uppfostra ) 3 barn till att bli självständiga, trygga och positiva barn.
När man ställs inför en situation när det händer nåt så hemskt som det hände oss så ställs man inför val man aldrig kunnat föreställa sig.
Mina barn fick se sin mamma skrika rakt ut, gråta helt hysteriskt och springa ut barfota på gatan och skrika..Dom fick se sin mamma i chock.
Det är sånt som sitter kvar länge..
Dom fick se båda mamma och mormor sitta utanför Niklas lägenhet och stirra rakt fram medans vi försökte samla oss.
Medans Julia och Jack grät hysteriskt tittade Clara upp på himlen och undrade varför Niklas var där istället för hos oss.
Hur hanterar man det? Hur hanterar man barn i sorg?
Jag tillsammans med barnens pappor valde att vara öppna och ärliga med den informationen vi kände att dom kunde hantera. Olika nivåer för alla tre.
Jag valde också att låta barnen vara helt delaktiga i sorgen och vi har hela tiden gråtit och sörjt tillsammans men också däremellan skrattat och delat dom fina minnena av Niklas.
Alla barn reagerar olika men för just mina barn tror jag det har varit så"bra" det går att kalla det..
Jag tror att mina barn i framtiden kommer ha med sig den här hemska erfarenheten i livets ryggsäck och jag tror att den kommer hjälpa dom att se livet på ett annat sätt.
Jag hoppas att dom kommer uppskatta livet och att de har med sig en grundstyrka så att de kommer hantera livets motgångar på ett sunt sätt för livet är ju just så, en bergodalbana.
Jag hoppas att dom precis som jag kommer uppskatta dom fina stunderna och ta vara på dom.
Som familj har den hemska erfarenheterna de senaste 9 månaderna gett oss gjort oss ännu mer sammansvetsad och öppna mot varann.
En stor sorg och saknad är inte alltid lätt att hantera, vissa dar klarar man det bättre än andra men vi har alltid varann. Min fina familj och jag <3
Mina 3 barn är mina hjältar som fixar det här så bra!
Jag är en riktigt funderare som tänker massor och ibland blir det djupt..och ibland väljer jag att skriva några rader om det.
Idag får det handla om sorg och främst om barns sorg.
Jag tycker att jag har uppfostrat ( och håller fortfarande på att uppfostra ) 3 barn till att bli självständiga, trygga och positiva barn.
När man ställs inför en situation när det händer nåt så hemskt som det hände oss så ställs man inför val man aldrig kunnat föreställa sig.
Mina barn fick se sin mamma skrika rakt ut, gråta helt hysteriskt och springa ut barfota på gatan och skrika..Dom fick se sin mamma i chock.
Det är sånt som sitter kvar länge..
Dom fick se båda mamma och mormor sitta utanför Niklas lägenhet och stirra rakt fram medans vi försökte samla oss.
Medans Julia och Jack grät hysteriskt tittade Clara upp på himlen och undrade varför Niklas var där istället för hos oss.
Hur hanterar man det? Hur hanterar man barn i sorg?
Jag tillsammans med barnens pappor valde att vara öppna och ärliga med den informationen vi kände att dom kunde hantera. Olika nivåer för alla tre.
Jag valde också att låta barnen vara helt delaktiga i sorgen och vi har hela tiden gråtit och sörjt tillsammans men också däremellan skrattat och delat dom fina minnena av Niklas.
Alla barn reagerar olika men för just mina barn tror jag det har varit så"bra" det går att kalla det..
Jag tror att mina barn i framtiden kommer ha med sig den här hemska erfarenheten i livets ryggsäck och jag tror att den kommer hjälpa dom att se livet på ett annat sätt.
Jag hoppas att dom kommer uppskatta livet och att de har med sig en grundstyrka så att de kommer hantera livets motgångar på ett sunt sätt för livet är ju just så, en bergodalbana.
Jag hoppas att dom precis som jag kommer uppskatta dom fina stunderna och ta vara på dom.
Som familj har den hemska erfarenheterna de senaste 9 månaderna gett oss gjort oss ännu mer sammansvetsad och öppna mot varann.
En stor sorg och saknad är inte alltid lätt att hantera, vissa dar klarar man det bättre än andra men vi har alltid varann. Min fina familj och jag <3
Mina 3 barn är mina hjältar som fixar det här så bra!
Du verkar vara en fantastisk mamma, och själv växte jag upp med en mamma som aldrig skulle komma på tanken att visa någon negativ känsla inför oss, så när jag sen var lite större och såg henne gråta av misstag blev jag helt chockad, så jag tror du är på helt rätt spår. Kram!
SvaraRaderaTack! Jag hoppas det.
SvaraRaderaAtt dölja sorgen för barnen är väl ett sätt att skydda dom, men jag tror på att öppenhet håller bättre i längden och skapar trygga barn även om det ibland är tungt.
Kram
Hej Lina,
SvaraRaderaRåkade trilla över din blogg av en tillfällighet (googlade efter Citronerna i Landeryd för jag skulle försöka få kontakt med dem), och tänkte att jag måste bara visa min uppskattning för vad du skriver. Fantastiskt bra, intressant och välformulerat!
Beklagar samtidigt djupt den tragedi som jag förstår att du/ni fått utstå.
Bästa hälsningar
Ulf Johansson
Tack Ulf!
SvaraRaderaSåna här kommentarer värmer verkligen och uppskattas oerhört.