Födelsedag och 6 månaders-dag

Nu är vi redan där vid nästa prövning, vid nästa milstolpe i det som kallas ett sorgarbete.

Niklas födelsedag.

Han skulle den 10/2 2012 fyllt 29 år.

Mamma skulle som vanligt ha köpt fika/ mat och så skulle vi samlats i Niklas lägenhet och firat Niklas med massor presenter. Mamma skulle som vanligt köpt alldeles för dyra saker J

Det känns konstigt och det känns tomt och fortfarande overkligt.

Det har också  imorrn den 11/2  gått 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv, dagen då Niklas lämnade oss.

Det är jättelång tid men samtidigt så kort tid. Känns som det var igår Niklas var med oss.

Jag tycker fortfarande att det är svårt att förstå att Niklas inte finns mer, att man inte kan prata mer, någonsin.

Att han nu finns i en ny värld och väntar på oss..

Niklas fick aldrig grå hår, han blev aldrig tunnhårig och även om generna fanns och man såg att han blev mer och mer lik pappa så hann han aldrig få stor mage.

Medans vi andra åldras kommer Niklas alltid vara 28 år.

Det är overkligt.

Sen den 11/8 2011 har det hänt mycket men jag har fortfarande inte gått förbi Niklas lägenhet trots att jag bor så nära, jag får fortfarande ont i magen när jag hör en ambulans och  jag har fortfarande inte packat upp den proppfulla påse med saker efter Niklas jag tog hem som jag trots kaos i förråd vet exakt vart den hänger,,,

Men jag äter varje dag frukost i hans matskålar och det går inte en morgon utan att när jag plockar ner en tänker på Niklas.

Jag kan titta på kort på Niklas utan att gråta, och ibland till och med le, även fast hjärtat gråter.

Jag kan berätta för andra om Niklas, den finaste lillebror man kunde ha, som inte orkade leva mer.

Jag kan berätta om det tunga men givetvis också om allt fint vi delade. Om alla år vi faktiskt fick tillsammans.

Idag säger jag grattis till den finaste killen, Niklas, killen som aldrig blev gammal.

Älskar dig! // Syster