En ny människa??

Ja det sägs ju att en stor sorg gör att man blir en ny människa.. Konstigt vore det annars för hela världen och ens liv vänds ju upponer och allt som tidigare varit ett problem eller varit tufft blir plötsligt väldigt litet.
Man omvärderar livet och man uppskattar det man har.
Gör det att man blir en bättre människa då? Ja det tror jag faktiskt..om inte annat blir man bra mycket klokare och man fokuserar på det som är bra.
Jag har alltid haft den inställningen att det är du själv som bestämmer hur ditt liv ska va och det är bara du själv som kan förändra din situation om du är missnöjd med nåt.
Jag har jättesvårt för folk som klagar på skitsaker och inte gör nåt åt det.. som tex om man jobbar med nåt man inte tycker om år ut och år in och bara klagar. Gör nåt åt det då istället!
Just dom resonemangen har efter Niklas död blivit nåt som jag känner ännu starkare för.
Ta vara på varje dag , det kan försvinna så fort. Lägg inte energi på skitsaker.

Hur förändras man som människa i vardagen då?
Några saker jag tänkte på idag är bla:
Jag har svårt att va nära platser som sjukhuset, kyrkor och jag vill helst inte ha med vården att göra. Ser jag en ambulans eller polisbil får jag ångest och tänker på vad som hände den 11/8.
Jag är väldigt rädd om de mina och om barnen inte håller tiden eller man kommer sent blir jag väldigt orolig, tankar som att det kan ha hänt nåt kommer direkt.
Jag är också mörkrädd, har svårt att va själv hemma på kvällarna och jag sover alltid med TVn på när Peter inte är här.

Vardagsproblemen med att få allt att gå ihop rent tidsmässigt och som är ett vanligt vardagsproblem hos många,tänker jag inte på, på samma sätt.Det är inget problem.
Allt är relativt.. och förmodligen blir man lite luttrad.
Andras "problem" som för dom är stora är för mig inte stora men jag respekterar och förstår att dom inte ser livet som jag.
Svårt att beskriva..

Tänk på vad ni har, och inte på det ni inte har och ta vara på varann <3