Och nu då?

Hur konstigt det än känns så rullar ju livet på ändå fast man tycker att allt borde stå still ett tag.

Mamma och jag kom överens om att jag skulle följa med M till sth över helgen för lite miljöombyte och lugn och ro.

M och sönerna har tagit hand om mig exemplariskt. M föreslog tom Ikea och då vet man att nåt är galet..

Grabbarna fick både nya möbler och ny TV och jag fick tänka på annat en stund.

Kroppen sörjer och det är fantastiskt hur vår kroppar vet vad vi behöver.

Sömn var tydligen det min behövde.. I lördags sov jag 2 ggr på dan ( 3 h ) och sen sov jag ändå 10 h på natten.

Jag drömmer mycket men jag har ändå sovit relativt ok.

Jag lyssnar på kroppen och äter när jag är hungrig och sover när jag är trött.

Igår söndag gick vi med grabbarna på en mils lång promenad med fika-stopp.

Sol är viktigt för att orka med allt.

Idag är jag tillbaka på jobbet. Snart ikapp med mail och måsten. 

Mamma kommer och hämtar mig snart och så ska barnen hämtas och kramas på. Pappa skjutsar från Grebo.

Teamwork när det är tungt. Det är det enda rätta. 

Praktiskt är mycket redan klart. 

Jag har en mapp med alla papper. Hemskt men ett måste.

Annons till tidningen klar, begravning bokad, blommor valda, samtalen man måste ringa är påbörjade men långt ifrån klara. Mamma har kikat på gravplats.

Samtidigt måste man ta det långsamt. En sak i taget. 

Orkar måste räcka till barnen och till jobb. En balansgång. 

Måndagar är tunga och tyngre idag. I morrn är en ny dag med nya tag. Sakta men säkert.