33 år

Ångesten över att fylla år som inföll sig vid 30 är nu borta. 33 är inte så illa ändå.
Man är trygg i sig själv, man har hunnit gå igenom en hel del, gått på några nitar, lärt sig massor och man har en helt annan ödmjukhet inför livet och inför andra än vad man har som tex 25.

Att fylla år är ändå en högtid och dom är alltid lite svåra när man mist nån nära.
Att fylla år utan Niklas här är tomt. Riktigt tomt.
Man märker att kroppen fortfarande får jobba extra såna här dagar. Man blir trött väldigt fort och saknar den där riktiga kraften man vanligtvis har.
Efter middagen fick jag lägga mig i ett varmt bad för att hitta energin att orka kvällen ut och det gick bra.
Barnen och jag åt hemmagjord chokladmousse framför tv:n innan dom la sig.
Mysigt även om dagen inte riktigt löpt på smidigt varken innan jobb eller efter jobb men allt löste sig till slut som det alltid gör.

30 till 33 gick väldigt fort. Nu ska jag ta tillvara på 33 så gott jag bara kan med start i morgon.

30 årsdagen med mamma och pappa på varsin sida

31 årsdagen blev osminkad då jag precis laseropererat ögonen

och jag tycker nyss det var 32 årsdagen

Saknad alla dagar men extra mycket idag.