10 månader av saknad

Så var det den 11:e igen och denna gång har det passerat 10månader sen Niklas lämnade oss.

Sommaren är här även om det gör en blygsam start. 

Sommaren förknippas med värme, sol, bad och fina minnen med familj och vänner och med Niklas.

I år är han inte här men han är ändå högst inblandad i det mesta i mitt liv.

Men åh vad jag saknar Niklas. Jag saknar honom varje dag, i varje andetag, min fina , fina bror.

Sorgen och saknaden finns alltid där men som jag tidigare skrivit så är den nu hanterbar på ett annat sätt även om tårarna kan komma över en helt oförutsett fortfarande.

Numera har dock leendet överhanden stort när det gäller Niklas. Jag ler massor när jag tänker på honom och på allt vi gjorde tillsammans.

En del människor får man spendera 80 år tillsammans med , en del bara 28 år, men det är inte antalet år som spelar roll, utan kvalitén på dom åren.

Niklas och jag var syskonen som delade allt och vår relation var väldigt speciell. Jag är oerhört glad för allt vi hann med idag men det är också ett väldigt stort tomrum efter honom nu.

Förutom alla roliga minnen och upplevelser vi delade så tvingades vi genomgå många tuffa stunder ihop.

Dessa stunder gjorde att vi kom varann ännu närmare även om de var hemska just då.

Nu 10 månader efter hans död är det dom fina minnena som ligger närmast till hands och som jag plockar fram ofta.

Att inte få dela alla dom nya upplevelserna och stunderna som livet bjuder på är tufft, för jag hade jag hade velar ringa och bolla och prata och skratta och glädjas ihop med Niklas.

Livet rullar ju på och nu har livet faktiskt börjat bjuda på nåt som lyst med sin frånvaro länge.

Lycka.

Efter en tuff tid ler livet mot mig igen på många olika sätt och även fast Niklas inte finns här så vet jag att han ler mot mig just nu.