Vår fina Christer

I vått och torrt fanns han där för mig och mina barn och för Niklas och Milon. Han såg oss alltid som sina egna barn och barnbarn och kom in i våra liv med lugn och trygghet när jag fortfarande var tonåring och Julia liten.

Att hjälpa mig med huset var en självklarhet för Christer och när nåt krånglade eller gick sönder som kom han direkt. Det har under åren lagats bilar, snickrats på huset, han var tvättmaskinsreparatör, rensade mina avlopp, monterade möbler och så fick han även vara bollplank när det skulle ältas brustna hjärtan. 
När jag fick mina infall och skulle renovera så hjälpte han alltid till. Vi jobbade så bra tillsammans oftast under tystnad sida vid sida koncentrerat och sen hade vi kaffe och matpauser då vi pratade istället. Vi himlade båda med ögonen när mamma tjatade om mat och frågade dumma frågor men Christer , tålamodet själv, svarade alltid lika trevligt och sa: Låt henne hållas.

På kalasen tog Clara honom i beslag. Det var hon och Christer och helst bara dom. Otaliga fotbollsmatcher kollade dom på Christer och mamma och Christer hade alltid en blond liten Clara runt sig.

 När Christer påsken 2013 blev sjuk och man hittade den där jävla cancern i matstrupen var det aldrig något snack om att han inte skulle klara den. Prognosen var inte snäll och kampen tuff men Christers inställning var helt fantastisk och han betade av cellgifter och strålningen flera dagar i veckan.
Att han skulle dö fanns inte som ett alternativ. Vi hade mist Niklas bara ett och ett halvt år tidigare och så grym kunde väl inte världen vara att även han skulle tas ifrån oss..


Sista midsommarafton tillsammans år 2013:

Operationen i Augusti då del av matstrupen togs bort var mycket tuff och han mista mjälten och det tog hela 6 veckor på sjukhus innan han fick komma hem igen och återhämtningen var tuff men han skulle såklart blir bra! Det fanns inget annat alternativ för någon.

Bara 4 dagar innan Christer dog var han hos mig hela dagen och vi åkte till Ikea och köpte en byrå åt Jack. Han skulle fått den till jul och det var bara 16 November men Christer insisterade på att vi skulle ordna det direkt. Förmodligen förstod han att det inte var långt kvar.
Vi hade en väldigt speciell dag tillsammans och Clara att som ett plåster på honom och när han skulle åka ville hon inte släppa taget.

 4 dagar senare när jag var på gymmet tidigt innan jobbet föll han ihop hemma i sovrummet och var snabbt borta för alltid.

Vår älskade Christer begravdes Lucia 2013 och Clara tog en lång stund ensam vid kistan där hon stod och stirrade utan att röra sig minut efter minut.
Hon var 7 år och hade redan mött döden nära innan men att få se henne ta ett eget farväl av sin bästa vän var otroligt starkt.

Nu har Christer varit borta i över 4 år och jag saknar honom lika mycket fortfarande. Året runt går jag i hans träskor som alltid står innanför min dörr och i min lilla verkstad  hänger en av hans favoritskjortor på en galge.

Ofta behöver jag hans hjälp och på något sätt löser det sig alltid på ett eller annat sätt. Säkerligen har han ett finger med i spelet där och när Mamsen nu äntligen hittat kärleken igen är jag inte förvånad att han heter Christer och att han precis som vår Christer verkar vara en fantastiskt varm person som både får mamma att skratta och må bra men som också har samma lugn som Christer och som dessutom nu också hjälper mig med huset där jag kört fast även om det självklart är helt oviktigt i sammanhanget så betyder det mycket för mig.