Mot våren

Snabbt försvinner veckorna en efter en och även fast det igår var snökaos och jag spenderade 2 h i bilen mellan jobbet i Norrköping Jacks träning i Åtvidaberg och hemmet så kunde inte ens snöskottningen när vi väl kom hem få mig på riktigt dåligt humör för våren är nära och jag har fixat de tuffaste månaderna efter vår separation. Nära 5 månader har gått och vi lämnar snart mörker och snö bakom oss och in kommer våren med ljusare och varmare dagar.
Jag ser fram emot att se trädgården växa upp och bli grön igen, att få sitta i uterummet med en kaffe eller ett glas bubbel på helgen och att ta långa promenader på grusfria cykelvägar.
Jag ser fram emot att följa barnens fotbollsmatcher utan tre lager kläder och filtar, att få packa undan vinterskor och ta fram gympaskorna.
Vi är ett sånt härligt team jag och mina barn och det känns som vi hittat våra egna rutiner fullt ut nu. De tyngre månaderna lämnar vi bakom oss och ser fram emot allt som väntar. framåt.
Att ha nån att planera och drömma ihop med var otroligt roligt och lärorikt men ett oskrivet blad är en spännande utmaning också.
Mot våren!