Hos lillebror

I över 4 år har jag varit här på din egna plats i Landeryd. Även efter 4 år är det ofattbart att hans namn står på en gravsten och att urnan med hans stoft ligger där.Han skulle ju vara mitt i vuxenlivet nu.

Ofta undrar jag hur det hade sett ut? Hade han hittat sin plats i livet och funnit ro och ett lugn ? Eller hade han fortfarande jagat det som han aldrig fann?

Livet bjuder oss alla på utmaningar , några får fler och andra färre men vi alla har våra sorger. En av mina största är förlusten av Niklas.En tomhet som aldrig försvinner och en sorg som aldrig tar slut.
En tom plats på alla högtider och kalas. En röst som saknas. En bror som inte längre finns.

På Landeryd är det vackert alla årstiden men hösten kommer alltid vara speciell.