Ett nytt kapitel

År 2008 hittade vi äntligen ett precis lagom stort hus som passade våra behov med tre barn. Clara var bara 2 år så lekparken bredvid var ju alldeles perfekt och ett stort soldäck i rätt väderstreck och liten lättskött tomt stod också högt på listan.

Sen dess har mycket hänt och i det här huset har jag fått uppleva massor glädje men också en hel del sorg. Här har barnen vuxit upp, Clara har lärt sig cykla på gatan utanför, grillfesterna har varit många,  Födelsedagar har kommit och gått, årstiderna skiftat och barnen har blivit stora snabbt.

När Niklas lämnade oss var dom sömnlösa nätterna många och lamporna lyste dygnet runt. Hemska månader men det var också här i mitt hus jag hittade styrkan att orka, det var här tryggheten fanns för både mig och barnen.

Sedan 2009 har jag bott här själv med barnen. Jag har renoverat lite i taget. Sparat pengar, renoverat och så börjat om igen. 2008 ihop med Sofi , därefter en hel del renovering ihop med Christer och sen på sista år, med hjälp av hantverkare. Ett evighetsarbete som aldrig tar slut men lite lämnar jag till nästa ägare för nu är det dags för ett nytt betydligt större hus anpassat till nya behov.

Huset hade jag tänkt lägga ut till försäljning inom kort men ibland blir löser sig allt jättesmidigt utan att man ens gör något själv och i mitt fall där jag har fått uppleva att livet testar en på helt andra sätt så blir man uppriktigt chockad när det bara löser sig och allt klaffar på några få dagar.
Huset är sålt till betydligt högre belopp än utgångspriset och både jag och köparen är nöjda med lösningen. Jag får tacka pappa som på jobbet hittade en ivrig köpare som slog till direkt.

Så. I sommar lämnar jag över nycklarna och tar med mig barnen till Hjulsbro för nya minnen och erfarenheter.

Mäklarbilderna får ju inte gå till spillo så här kommer några av dom: ( och givetvis har jag alltid såhär städat hemma ;-) )