De har hänt mycket på jobbet och hemma har det såklart varit extra intensivt nu.
Mamma och jag har gjort mycket praktiska måsten och på onsdag träffar vi tillsammans med Micke prästen för planering av begravningen.
Idag hade Christers svägerska skrivit ett fint minnesord i Corren .
Igår hade jag och Jack ett långt prat om livet, döden, känslor och sorg och direkt efter det ringde mamma med beskedet från obduktionen. Ett besked dom väckte många känslor i vår familj.
Christer dog av att hjärtat inte orkade mer. Som vi misstänkte.
Det vi inte visste var att i den kropp som kämpat mot cancerhelvetet i 7 månader hade det i levern bildats nya aggressiva tumörer. De hade inte kunnat behandla dom och Christer hade bara haft ett par få veckor kvar i livet om inte han hade gått bort i torsdags.
Christer var stark och envis men han hade inte haft en chans mot canceraset.
Allt har en mening och Christer skulle inte behöva lida mer.
Det är jag tacksam för även om det är svårt att ta in.
Christer dog av att hjärtat inte orkade mer. Som vi misstänkte.
Det vi inte visste var att i den kropp som kämpat mot cancerhelvetet i 7 månader hade det i levern bildats nya aggressiva tumörer. De hade inte kunnat behandla dom och Christer hade bara haft ett par få veckor kvar i livet om inte han hade gått bort i torsdags.
Christer var stark och envis men han hade inte haft en chans mot canceraset.
Allt har en mening och Christer skulle inte behöva lida mer.
Det är jag tacksam för även om det är svårt att ta in.
Man får älta, älta och älta, sen kommer man smälta en sak i taget.
Sorg är svårt.
Nu är iaf jobbveckan slut och den slutade med buller och brak.
Jag jobbade sista timmarna på X2000 mot Stockholm.
Nu väntar den första helgen på väldigt väldigt länge då jag och M är själva.
Barnen är viktigast av allt och aldrig nåt jobbigt men det ska bli skönt att bara tänkapå sig själv en hel helg. Att sova länge, äta när och vad man vill och kunna ta dagen som den kommer.
Trevlig helg allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar