Jag valde att dela även denna resa här på bloggen och det inlägget hittar ni Här.
Christers kamp påverkade inte bara oss som närmsta familj utan många i vår närhet.
Trots grym behandling med cellgift och strålning under en lång tid höll Christer alltid humöret uppe.
Han gav sig fan på att cancern inte skulle vinna det här utan att han skulle fixa det.
Hans positivitet var smittande och gav oss hopp mot den jävligaste sjukdomen vi mött.
Christer fixade behandlingen galant och när han efter några veckors återhämtning rullades in på operationssalen för en nära 12 h lång operation kunde han inte ana hur tuff nästa del av resan skulle bli.
Operationen var lyckad och Christer mådde väldigt bra första dygnet och slapp intensiven fort.
Sen kom bakslagen en efter en och dom vägrade släppa taget.
Efter 24 dagar skrevs han äntligen ut från US och fick öppna dörren till sitt eget hus.
Resan därefter har inte heller varit lätt. Det har försvunnit en massa kilo. Han har svår hosta, mycket svårt att få i sig mat och han är fortfarande svag MEN han blir bättre och bättre för varje dag som går.
Idag väntade ett besök hos ansvarig läkare.
Planen var att planera ytterligare en omgång cellgift och strålning och så skulle provsvar gås igenom då man anade viss förändring i lungorna efter behandling och operation.
Beskedet blev : Alla prover fina, Inga förändringar funna och han slipper cellgift och strålning.
Det bästa nyheten man kan få!
Positivitet, målmedvetenhet och en stor portion envishet, men nu står han där som en vinnare visserligen mycket mindre av honom med med samma stora hjärta.
Planerna att kunna jobba 1 år till är realistiskt lagda åt sidan. Till Jul går Christer i pension och då hoppas jag han får njuta av livet riktigt ordentligt.
 |
| sommaren 2012 |
 |
| och 2013 |
Gud vad härligt! Jag känner inte er, men jag har följt din blogg sedan start och blivit mycket berörd av allt som hänt dig och din familj. Jag har tagit mycket intryck och blivit väldigt inspirerad av hur du tacklar livets både svåra och goda stunder. Det känns kanske konstigt, men jag är nästan rörd till tårar av att få läsa det här inlägget. Vad härligt att det går Christers, och er, väg! All lycka till er alla! //J
SvaraRaderaStort tack ! Det värmer att höra :-)
RaderaVi har sen Niklas dog verkligen försökt ta till vara på tiden vi har med varann. När Christer blev sjuk blev det ännu mer tydligt hur skört livet är.
Det är viktigt att fokusera på dom bra sakerna även om man måste få gnälla av sig ibland för livet är ju inte kul jämt.
Trevlig helg J Kram