Visst är det häftigt med livet?

Det händer då och då att man slås av hur snabbt det går med barnen.
Mötte idag en gammal klasskompis på stan. Hon var höggravid med barn nr 2.
Då slås man av, Shit va längesen det var jag gjorde det där..

Jag minns när Julias föddes och mina 18 åriga klasskomisar och vänner utforskade kroglivet medans jag fick lära mig allt om barnuppfostran, vakennätter, ammnngsproblem och pusslet att få ett förhållande att funka när man är ung och vuxen samtidigt.

Jag tänkte då ofta att : Oj dom kommer inte veta vad jag går igenom på många många år och först när dom står där med en nyfödd på armen kommer dom förstå vad jag gjorde som inte ens 18 år fyllda.

Många har faktiskt tagit upp det nu i 30 årsåldern.
Jag får ofta höra: Oj man kan inte fatta att du gjorde det här för så länge sen.
Ibland kan jag inte riktigt fatta det själv heller. :-)

Det häftiga med livet är ju att det fortsätter ju vara såhär.
Nu när många av mina vänner har små barn fortfarande går dom igenom en period jag för ganska längesen lagt bakom mig.
Jag slåss istället med härliga tonårsproblem.
Det kommer ta ett par år innan mina jämngamla är där..

Just nu har jag och Julia ett relativt lugnt krig rörande hennes garderob.
-Hon slänger kläder på golvet.
-Jag tjatar.
-Hon skiter i det
-Jag slänger ner ALLA hennes kläder i en svarta sopsäckar och ställer in i klädkammaren
-Hon bryr sig föga
-Jag kräver garderobsstäd och tomt golv VARJE dag om hon ska få sitt barnbidrag

Ja ni fattar va?

Vi bråkar sällan men hon tjurar ofta.
Lite svårt att säga nåt om det.
Jag minns att jag va likadan. :-S

Åren försvinner så snabbt och jag har lite bråttom genom livet.
Jag tror att jag innan mitt liv är slut kommer att ha hunnit med väldigt väldigt mycket.
Jag har tydliga målbilder och jag tar mig dit.
Ibland åker jag på näsbrännor och ibland blir det kringliga omvägar men jag kommer dit till slut.
Visst är livet bra häftigt ?

Jag försöker njuta varje dag fast varje dag inte är kul. DET är nåt jag lovat mig själv. :-)

<3