Jag har de senaste året gått en hel del utbildningar i ledarskap och beteende.
UGL är en av dom och där kommer man i hög grad i kontakt med sina egna värderingar men även hur man uppfattas av andra och hur man själv påverkas av andras värderingar.
När skapas dom då? Våra egna värderingar?
Under livets gång såklart.. men märker vi det själva ?
Härom dagen hade jag och Johnny en diskussion där vi var på helt olika planeter. Vi redde såklart ut det men det fick mig och tänka på När blev vi så olika?
Som 15 åring var jag helt säker på att Johnny och jag skulle leva ihop för alltid. Att vi skulle utvecklas i samma takt och tycka samma saker hela tiden.
Naivt?
Ja när man är 33 år kan man ju gapskratta åt det men så var det ju när man var ung.
Innan man fått sina näsbrännor, gått igenom flera stora sorger, gråtit men också skrattat, gjort massor av fel, fått städa upp misstagen man gjort, fått glädjas av framgångarna , ja allt som livet bjuder oss på.
Värderingarna växer ju fram allt eftersom vi lever.
Vi formas ju av de vi lever närmast men nånstans har vi ju en grunduppfostran. Den påverkar ju också våra värderingar.
Ett förhållande är ju ge och ta. Klart man anpassar sig till varann.Mer när man är yngre än när man hart levt lite och har en större självkännedom.
Vi utvecklas som människor hela tiden.
Klart man tycker olika. Man lär nog aldrig hitta den som tycker exakt lika.
Det gäller bara att hitta den som tycker om de flesta av ens sidor och står ut med dom andra som följer med. :-)
Johnny och jag tyckte väldigt lika en gång. I det mesta. I många år.
Nu är vi föräldrar till 2 gemensamma barn sen snart 15 år tillbaka. Det kommer vi alltid va.
Man behöver inte tycka exakt lika. Vi behöver bara vara enade om att barnen är det viktigaste och det har alltid varit en självklarhet för oss båda.
Onsdagstankar :-)
Såklart med lite bilder från förr.Från tiden då man trodde man va odödlig och Johnnys hår var långt och lockigt. Tiden innan rynkorna :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar