Visst finns det ingen finare känsla än att hålla sitt nyfödda barn i famnen. Det kommer inget nånsin att slå.
Kärleken till sina egna barn är så stark att inget kan mäta sig med den och inget kan bli viktigare än den.
Men varför försvinner de första åren så snabbt?
Njuter man tillräckligt av varje dag ?
Jag kan helt ärligt säga att nej, varje dag var inte kul med riktigt små barn. jag tyckte tom att det var rätt tufft flera år.
Vi brottades precis som många andra med kolik, sömnbrist, sjukdomar och ett pussel för att få vardagen att gå ihop med 3 barn, dagislämningar på 2 ställen med många mils åkande, jobb ,egna intressen, tid för varann och just det där att aldrig andas ut ordentligt.. ja ni fattar vad jag menar.
Nu efteråt ler jag åt dom åren men njöt man då? Förmodligen inte tillräckligt.
För mig kommer dom åren aldrig komma åter och det är nåt som är helt ok,. Jag har 3 barn i jättehärliga åldrar där jag har ett helt annat utbyte med dom alla tre.
Nu njuter jag varje dag jag har med dom.
Jag skulle aldrig under några omständigheter börja om igen men visst tänker jag på åren som försvann så fort.
Jag är fullt medveten om att det jag och min familj varit med om de senaste åren såklart gör att man omvärderar livet. Massor..
Hade det hänt när barnen var riktigt små hade dom åren kanske varit annorlunda men jag tror inte det går att komma ifrån att man är dålig på att leva här och nu och verkligen njuta.
Ni som tampas med vaknätter, magsjukor och ständig sömnbrist, ni kommer inte njuta varje dag men stanna upp ibland och njut av vad just ni har.
Snart är barnen större och ni kommer undra vart åren försvann :-)
Jag tycker det är kul att leta upp gamla kort men just nu sätter köksrenoveringen stopp för det då alla fotoalbum är instängda bakom alla IKEA kartonger men datorarkivet går tillbaka till 2006 så här kommer några glimtar på mina tre fina:-)
Nyfödd Clara med syskonen |
Clara med farfar |
Fredagsmys |
1 samt 5 årskalas för Clara och Jack |
och så nu: :-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar