Att räcka till

Visst tampas vi alla med känslan av att det är svårt att räcka till men för mig är det nog det som är mest frustrerande med att leva själv med barnen, att man aldrig hur mycket men än pressar sig känner att man hinner allt man vill.
Visst fan är det lättare nu när det är ljusare ute och man hittar lite mer energi men jag känner ändå att den biten är den värsta. Kampen mot tiden.
Kvällarna försvinner så snabbt och sitta ner och andas hinns inte med riktigt.
Även om väglag är bättre nu och nya bilen går helt fantastiskt är det frustrerande att behöva åka så många mil varje dag som jag gör.
Fram och tillbaka morgon och kväll. ibland är det som deja vu, samma sak varje dag och det är så mycket värdefull tid som försvinner men samtidigt finns det ju inget val.

Jag klagar aldrig men jag måste erkänna att det inte är lätt varje dag.
Ibland skulle man vilja va två om allt även om jag är nöjd med hur allt är nu.

Ja det är inte lätt när det är svårt :-P
Som tur är har jag mina tre änglar som ger mig ordentligt med energi.
Idag hittade jag massor när det vankades barnkalas för Clara och hennes klasskompisar.
Disco och hamburgare var beställt och det fixade såklart mamman och pappan med hjälp av Jack :-)

Testar kalasklänningen

och lite test- röj i vardagsrummet

och så anslöt pappan och då blev det i vanlig ordning fotboll i vardagsrummet

hamburgedax

Presentöppning

och så började röjet

Lite limbo 

som även engagerade pappan

Alla barn var nöjda när de hämtades 19.30 och efter att alla gått hade ungen efterfest i trappan och lekte med presenter, pappan han åkte för att se fotboll och jag städade popcorn och salta pinnar och syskonen pustade i soffan.

Clara sa innan hon la sig:
Mamma vet du vilken den bästa presenten var?
Att alla kom!

Då förvinner den mesta tröttheten och man blir riktigt stolt <3
Tänk va fina dom är mina tre!!!