måndag 25 februari 2013

Bowling och Ailoi

Efter en riktigt bra dag på jobbet körde jag hem i blixtfart för att hinna med snabbdusch och fix innan jag skulle möta Releasys ledningsgrupp för bowling och middag på stan.

Inga kommentarer på bowlingresultatet :-P men middagen va väldigt god :-).
Älskar Aiolis mat!!!

Tack för jättefina presenter gänget! Härligt att få krama om er och skratta mer er igen.



Lina B, Lina G Svikers och Anneli :-P


Glatt gäng


och Lina B delade ut en "liten " present :-)

2 kommentarer:

  1. Hej Lina!
    Jag började läsa din blogg på sommaren 2011. Jag känner killen du var ihop med då och hans familj väldigt väl och jag var väl helt enkelt nyfiken på vem du var... Man kan väl lugnt säga att jag min inställning till dig inte var den bästa vid tillfället, partisk som man är! :)

    Kort efter dog Niklas. Vi kände aldrig varandra särskilt väl, men vi har nog alltid funnits i periferin av varandras umgänge under uppväxten i Ekholmen. Mycket gemensamma kompisar gjorde att vi även träffades på mycket fester även på gymnasietiden. Jag minns honom som den där glada killen som gjorde vad som helst för att underhålla sin omgivning. Kanske inte de mest genomtänkta sakerna alltid, men så länge folk garvade och var glada så var det lugnt. En mjuk och go kille med hjärtat på rätta stället helt enkelt.

    När jag började läsa din blogg, och framförallt efter att Niklas gick bort, så ändrades min bild av dig markant. Ditt sätt att berätta om sorgen efter din bror har varit helt fantastiskt! Stundtals ganska naket och utlämnande, men det är nog nödvändigt för att sätta ord på sorg. Det är många gånger jag har läst dina inlägg och gråtit en skvätt när jag varit klar. Inte för att jag kände Niklas tillräckligt väl för att sörja honom på det sättet, men för att det du skriver verkligen kommer nära inpå och berör. Jag har lärt mig massor om mig själv av att få följa med på din resa efter att Niklas gick bort, och vill gärna tacka för det.

    I en situation där många bara skulle ha lagt sig ner och gett upp kämpade du vidare, dag för dag. Mitt i sorgen tog du hand om dina barn, landade en ny tjänst på jobbet, tränade och renoverade för fulla muggar. Och samtidigt märktes det att du växte väldigt mycket av allt runt omkring. Sjukt imponerande och väldigt inspirerande!

    Jag antar att det jag vill säga med det här inlägget är att min bild av dig har ändrats kraftigt sedan jag först började läsa din blogg. Och anledningen till att jag läser den också.

    En ny bild av dig har vuxit fram, som en stark kvinna och en grym förebild! Du har skapat ett bra liv för dig själv och dina barn, samtidigt som du verkar vara en sådan som gör mycket gott för andra och bryr dig om din omgivning. Det gör att det är lätt att bli glad för din skull när det går bra för dig, trots att jag inte känner dig.

    Så grattis till det nya jobbet! Och till bilen! Och till allting annat som är ljust och positivt i ditt liv! Och snälla du, fortsätt i samma anda och blanda upp dina lättsamma vardagsinlägg med de där lite längre tänkvärda inläggen om sorgen och livet.

    //J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj !!! tack för ett otroligt fint inlägg.
      Jag dedicerar ett eget blogginlägg som svar på den här kommentaren :-) Kram Lina

      Radera