Ibland känns det som det var igår och ibland känns det så längesen, att årstiderna bara försvunnit fast det varit tungt.
Jag påminns om Niklas varje dag i det mesta jag gör men ibland ännu mer än vanligt som idag när jag lagade middag åt barnen och jag upptäcker hans pulversåser i mitt skafferi,,
Jag är inte förjust i färdiga såser och tänker inte äta det, men barnen ska få äta en "Niklas-måltid " ikväll.
Jag kan inte sluta förundras över hur konstigt det är att han inte finns. Att hans saker ändå finns, jag har ju halva köket fullt av hans saker, hans visp, hans frukostskålar, hans kryddor, hans handdukar och i barnens rum finns hans tavlor, hans sängkläder, hans bandyklubba och mycket mycket mer.
Överallt finns ju delar av honom kvar men ändå är det svårt att efter 15 månader förstå att HAN inte finns mer.
Att ett liv bara kan ta slut sådär på en sekund och att vi sitter här med bara materiella saker och en otrolig mängd minnen, fina som tunga.
28 år 6 månader och en dag... Ett liv fullt av glädje, sorg, medgångar, motgångar men med otroligt mycket kärlek och ett hjärta av guld.
Ibland känns det nästan som han ligger där i soffan med mobilen i högsta hugg, alltid på väg nånstans.
Jag kan fortfarande minnas hans doft och höra hans skratt.
Jag kan inte låta bli att undra vad den sista tanken var, men jag är helt säker på att när han såg ljuset var allt det jobbiga borta och han log.
Min fina fina lillebror <3
Så vackert skrivet och det sista stycket är det allra vackraste! Kram Lina
SvaraRaderaTack gumman! Det värmer! Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHar en nära vän som bestämde sig för att lämna oss för en vecka sedan och saknaden är fruktansvärt stor..men jag känner också en stor lättnad för hans skull då jag vet att kan kämpat och försökt men att det var det här han ville.. Har läst din blogg nåt år och när detta hände mig visste jag ju att sorgen lägger sig..det blir lättare med tiden även om det nu känns tungt..Tack för att du delar med dig av dina upplevelser!
/Sanna
Hej Sanna!
RaderaJag beklagar sorgen. Att mista nån är tufft men att mista nån genom självmord är inte bara tufft utan det lämnar också en massa frågor kvar.
Jag är övertygad om att din vän funnit frid nu. Mina tankar till er som stod honom nära.
Jag blir jätteglad att tycker att det jag skriver på nåt sätt hjälper dig att förstå och även sörja på ett mer sunt sätt.
Det finns ju inget sätt som är rätt eller fel att sörja på men jag hoppas att jag med hjälp av min blogg fått dig att se andra sidor av sorgen och jag är jätteglad att jag lyckats förmedla nån form av hopp.
Ett självmord är en hemsk handling men en rättighet vi människor har även om det är oerhört tufft att acceptera.
Stor kram
Nu har jag läst din blogg i över ett år och aldrig kommenterat..så många gånger har jag läst och tyckt du skriver så bra och gripande och så många tårar jag har fällt, rent t av stört tjutit.
SvaraRaderaJag träffade Nicke ett par gånger på fester, han kände min bror Hampus, men jag kommer så väl ihåg hans leende och den där glada blicken. Att det fanns så smärta bakom allt det där kunde man inte ana och när jag hörde om hur dåligt han mådde och att han var iväg så hoppades jag att han skulle fixa det. Men det går ju inte alltid läka en trasig själ. Jag är såå ledsen för att ni förlorar eran underbara Nicke. Jag tänker på honom ofta och blir glad av att gå in här och läsa dina fina ord. Vad starka ni är! Han måste vara så stolt över er alla!
Va glad jag blir att du skriver här och va kul att du "hänger i" och att du uppskattar det jag skriver.
RaderaTrots all sorg glädjer det mig mycket att Niklas lämnat ett sånt avtryck efter sig, och att många minns honom precis som du beskriver.
Det värmer oerhört och jag blir jätteglad att du tänker på honom och på oss andra som lever med saknaden i vår vardag.
Tack för jättefina värmande ord. Det betyder mycket för mig.