När hjärnan glömmer

Idag var jag  på Lager 157 och handlade och såg en tröja Niklas hade gillat.
Perfekt julklapp hann jag tänka innan verkligheten kom i kapp.
Hur kan hjärnan glömma att han är borta , även bara för en bråkdels sekund...

På vägen hem åkte jag till kyrkogården och även om jag alla dygnets vakna sekunder vet att Niklas är borta kan känslan av att han faktiskt inte kommer tillbaka slå till och göra att hjärtat liksom kramas åt hårt, hårt och hela kroppen blir iskall.
Den känslan kom när jag tände ljusen vid hans grav och den kan komma i vardagen precis när som helst.
En tomhet som aldrig kommer försvinna och en saknad som aldrig nånsin kommer lätta även om jag lärt mig leva med den.
Du fattas oss fina fina bror!

Den sista bilden jag har på Niklas, 7/8 2012. Fotbollscup i Linghem