Saknaden blir aldrig mindre, tankarna på Niklas är alltid där men sorgen blir lättare att hantera även att man inte kan hindra den och att den vissa dagar är tyngre än andra.
Hjärnan har vant sig vid att konstant sörja men den har också lärt sig att lägga sorgen på "hold" och släppa fram glädjen.
Jag får ganska ofta höra att jag är så stark, och många undrar hur jag hittar den styrkan i vardagen och i livet över lag och svaret på den frågan är:
Genom envishet då jag är övertygad om att jag kommer nå mina mål och få bli riktigt lycklig på alla sätt och sen sist men inte minst:
För att jag vet att Niklas har det bra- DET gör mig stark och för att jag vet att när det är min tur så kommer han stå där och ta emot mig.
När jag tänker på vart Niklas är nu så ser jag honom framför mig med ryggen mot mig. Han har keps på sig, skjorta och slitna jeans och han vänder sig mot mig med överkroppen och ler och ögonen är lyckliga och glittrar. Hans leende är varmt och äkta.
Han mår bra och han väntar där på oss alla, men fram tills dess att det är vår tur har vi massor att göra här.
Det är så många som precis som jag saknar och tänker på Niklas. När du tänker på honom nästa gång, tänk på att han ler , att han mår bra och att han vill att du med ska må bra och tillåt dig själv att le, då ler han tillbaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar