Så var vi snart där,, framme vid nästa utmaning.. en Jul utan Niklas.
27 gånger hann vi fira Jul ihop han och jag..
På många olika sätt, som små barn med mamma och pappa och hos farmor och farfar och mormor och morfar, varannan-året-jul hos mamma/ pappa när de skiljde sig, med våra pojk och flickvänner och senare respektive sambo och med våra barn ett efter ett vartefter åren gick.
Julklappshögarna har blivit större år för år, nåt som min paket-tokiga mamma och jag själv insisterar på och som följer släkt-traditionen sen länge även om vissa försöker antyda att vi ska skära ner på paketen, något som genast röstas ner av envisast i familjen (dvs jag )..
I år kommer en stor pakethög fattas och vi kommer alla sakna chokladaskarna eller de alldeles perfekta presenterana som var från Niklas men som alla visst att mamma hade shoppat och skrivit ”från Niklas ” på. ( och dessutom betalat) :-)
Jag kommer sakna det stora leendet, skrattet som lät precis som pappas, smaskandet när han åt julmat och till och med att Niklas aldrig kunde sitta still och att han konstant gick ut och rökte.
Hur klarar man av dom här dagarna, som är extra tunga då?
Jag resonerar som så att inget kan bli värre än den 11/8, ingen dag kan jämföras med den.
En Jul utan Niklas i tankarna är fortfarande obeskrivligt svår att tänka på men vi måste genomlida den och vi ska fixa det tillsammans.
I år kommer vi för första gången vara hemma hos mig och mamma och pappa med respektive och min lillasyster kommer hit.
Bonussyster med familj senare på em.
Vi har aldrig firat Jul så men från och med nu är det så det ska vara. Vi ska va tillsammans.
Vi kan aldrig få tillbaka Niklas men vi kan ta vara på den tiden vi har kvar med varandra.
En stol kommer va tom Julafton men jag vet att Niklas kommer va med oss alla.
Julen 2005 |
Julen 2009 |
Julen 2010 |
Julen 2010 |
Far och son |
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar