Fort fort fort

går dagarna och schemat är fullspäckat från tidig morgon till sen kväll.
I måndags hanns det med gym-besök 3 km på löpbandet innan det blev panikdusch och en banan för att sen sitta 1.5 h på föräldramöte på Claras dagis.

Igår, tisdag startade jag dagen med att åka till norrköping och kontrollera ögonen efter laseroperationen. Jag set till 100% bra. Skönt!!! Det är helt underbart att kunna se utan glasögon och linser.
Dagen fortsatt med jobb till 17.30 sen veckohandling och fix hemma innan dom desperata fruarna intogs från Tv soffan.

Idag var det dax för gymmet innan jobbet 06,40 var jag på plats och körde 55 min löpning och gym, sen en bastu och fix på det innan jobbet som har präglats av möten .
Riktigt kul men shit va mycket att göra.
Trots det känner jag att ja nu iaf fått ner allt på blocket ( kontrollfreak som jag är )

Snart ska jag stänga igen jobbdatorn för dagen och hälsa på Niklas på kyrkogården.
När kvällarna försvinner i mörker blir saknaden ännu mer påtalig.
Igår hade jag samtal med psykologen för andra gången sen Niklas dog och vi summerade ihop allt lite.
Det som är mest påtaligt är att man lär sig leva med en stor sorg, hur sjukt det  än är och hur ont det än gör, att man omvärderar livet och att man blir en ny människa.
En känsla jag också nu har efter att det gått en tid är att de här jobbiga sakerna som rörde Niklas har nu kommit ikapp mig lite
Precis när han dog när allt va kaos kom man ju bara ihåg alla bra saker, man glömde ju bort allt det jobbiga.
När tiden nu kommer i kapp så minns iallafall jag även de gånger han strulat till det, alla gånger vi fått städa upp efter Niklas och alla gångerna han svek oss och hur många tårar man fällt när han var i livet.

Att man minns allt det fina är självklart, men att även ha en realistisk bild tror jag är ett steg i rätt riktning och man är då också närmare förståelsen och acceptansen av hans val att ta sitt eget liv.

Djupt nu igen..

ha en fin kväll allihop