Väntan

Om tre dagar så är det dax för den dagen man länge fasat för. Begravningen.
Egentligen är begravningen inget mot allt vi fram tills nu tvingats gå igenom i samband med Niklas död.
Först chocken, krisreaktionen, och all denna sorg följt av allt praktiskt som vi har varit tvungna att lösa.
Begravningen blir ju däremot en punkt för den här första tiden efter hans död och kanske också en nystart då man på nåt sätt måste gå vidare utan alla de praktiska måstena att fly till.

Jag, mamma och pappa har planerat dagen i minsta detalj och den kommer bli bra.
Det kommer va massor folk, massor blommor och många ledsna människor men det kommer också va en dag då vi pratar om Niklas och då vi minns de bra stunderna.

Jag är väldigt samlad som person men hur jag reagerar den dagen vet jag först på fredag.
Jag tror att jag kommer känna en otrolig tomhet när dagen är slut.. men att den kommer gå bra.

Förra veckan hade jag lite panik över att dagen närmade sig men nu känner jag mig lugnare men lite nervös.

Snabbt kommer det gå iallafall för dagarna är fullspäckade fram tills dess..

Nu ska jag hämta hem barn och fixa mat och pyssla hemma lite.
I morrn ska den lilla damen börja simskola. Jag har med andra ord en riktigt taggad tjej at hämta på dagis i morrn :-)

Och ni mina vänner, jag vet att jag är jättedålig på att höra av mig. Jag har inte riktigt hittat orken att ta tag i saker och även om viljan finns så är kroppen och huvet så trötta på kvällarna .
ge inte upp, utan tjata på mig. Jag uppskattar er så mycket!

Kram