rökningen..

Ja det där med rökningen då..
Jag slutade röka på min 30 årsdag 1/10 förra året. Har hållt mig till några cigg de gånger jag festat men aldrig annars och det har gått jättebra och har känts så bra.

Ändå så var det en cigg jag tog upp , bara minuterna efter Niklas död, och cigaretten blev nån slags tröst i sorgen. En paus i allt, några minuters vila för hjärnan och ett tillfälligt lugn.
Psykologen jag pratade med sa att det är en vanlig reaktion när man befinner sig mitt i chock och en krisreaktion och hon rådde mig att inte utsätta kroppen för att sluta röka under det första sorgarbetet.
Det va nog kokt för jag hade aldrig klarat att sluta då..

Jag lovade mig själv att ta tag i det efter begravningen, och nu går tiden.. Det är snart 2 veckor sen Niklas begravdes och 6 veckor sen han dog, vilket betyder att nu är det dax att sluta, en gång för alla.
För MIN skull men oxå för de i min närhet och främst för mina barn. Julia är 13 år och jag behöver va en förebild..

Så snart kommer det ske,, Vi kommer inom kort ha gravsättning för Niklas. Jag, mamma och pappa, och då kommer jag ta med den cigarett som Niklas lämnade framme , den sista cigaretten han aldrig rökte, som låg bredvid den fimp som blev hans sista, och jag  ska  röka den vid hans grav och det kommer va den sista för mig. Det får bli min nystart..

Nästa vecka kommer va full med förändringar. Vi startar med ett  rökfritt liv och fortsätter med besök hos Pierre på Kami för lite höstfärger i håret och sen på torsdagen så är det dax för ögonen att laserbehandlas och sen på lördagen fyller jag 31 år.
Många roliga saker som väntar alltså och det behöver jag.