I morse sov vi relativt länge ( förutom mini i familjen som skutta upp 07.15 ) och det är en bra start på dagen.
Ikväll ska vi till Grebo och grilla hos Pappa och Eva. Anna och Erik kommer dit med så då får jag pussa upp den här lilla ungen som älskar slita i hår:
Annars då, hur går allt? Jo det går framåt, otroligt sakta, men jag äter numera, jag lagar mat, jag sminkar mig, jag hittar på saker med barnen och jag jobbar.. sover gör jag fortfarande med hjälp av mediciner, har inte vågat ta bort dom än, men det kommer,,
Att ha kommit så långt är bra men det är långt kvar på resan mot full acceptans.
Jag har nu stängt ner Niklas Facebook.. varje moment man gör är en kamp men varje moment gör att man bli starkare.
Jag har hittat leendet , även om det inte är där så ofta så kan jag le åt saker, på riktigt.
Inom mig finns dock den där obeskrivliga saknaden kvar.
När jag ser bilder på Niklas kan jag inte hjärnan alltid förstå att det är sant.
Kanske blir begravningen ett avstamp , ett nytt steg i sorgarbetet och ytterligare ett litet steg i rätt riktning.
Du fattas mig!
Hos mamma midsommar 2008 |
med Pappa och Eva 2008 |
Öland Juli 2011 |
Niklas med Clara på Öland Juli 2011 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar