När man har ett lite osunt kontrollbehov är att separera kanske inte det som gynnar kontrollbehovet bäst för när man inte utmanas så blir det ju enklast att falla tillbaka till sin trygga vana, att ha kontroll.
Nu har det gått några månader sen E flyttade ut och jag har snabbt hittat mina egna vanor igen på gott och ont . Fördelen med att ha gått igenom flera kriser och stora förluster är ju att allt annat blir inte så dramatiskt även fast det är något väldigt sorgligt, och jag är också rätt snabb i att acceptera det faktum som sker och gå vidare från de nya förutsättningarna även om jag i min sorgprocess behöver gå tillbaka och älta lite för att komma framåt.
Man är ju så olika men det jag behöver för att sörja på "bästa sätt"är trygghet. Har jag det så är jag rätt snabb i själva sorgearbetet.
Trygghet kan ju vara så många saker för mig var min stora trygghet förutom barn och familj också vårt hus som blev mitt hus. Att ha det bra i huset och att alla trivs är grunden. Att komma hem till en härlig känsla betyder mycket för mig och jag är så tacksam att E lät mig få den möjligheten.
Kontrollbehov är ju ett brett begrepp och jag brukar ofta skoja lite kring mina beteenden på min egen bekostnad. Det tror jag är viktigt för att jobba bort det. Humor funkar på det mesta!
Ett av de märkligaste beteendena jag har är bunkring av mat och schampo och dyl, även skönhetsprodukter. Långt innan något tar slut måste jag köpa nytt så jag inte riskerar att stå utan. Jag handlar alltid även mat och frukostgrejer mm långt innan det tar slut och kyl och frys är alltid fulla.
I söndags utmanade jag mig själv lite och lät bli att storhandla innan barnen kom då det fanns mat och sånt för flera dagar. Alla tre barnen påpekade då att det fanns lite grejer och undrade om jag inte skulle åka och handla haha. Jag vet att deras pappor absolut inte bunkrar som jag och där är det inget de ifrågasätter men hos mig är dom vana vid proppfull kyl.
Uppenbarligen är de så vana vid mitt beteende så det är en självklarhet för dom. Nyttigt med dessa uppenbarelser för mig. Jag kanske gör samma sak nästa vecka :-)
Att utmana sig själv utan sparringpartner är svårare men jag kämpar med det dagligen och försöker hitta nya sätt att minska behovet av kontroll.
På jobbet är kontrollbehovet en styrka och nästan en förutsättning i min breda roll där struktur behövs men på fritiden behöver jag inte ha kontroll på allt.
Att separera är ju också en möjlighet att ta lärdom av beteende man haft i relationen och man får en chans att välja att förändra beteenden och vanor som man kanske inte ens var medveten om att man hade, eller förstod vad de kom i från.
Jag reflekterar mycket över det och jag har trattat ner vad jag tar med mig till framtiden och vad jag lämnar bakom mig. Nyttigt !
Jag kollar bakåt , reflekterar, förändrar lite men viktigt är också att vara här och nu och inte tänka för mycket på det som varit eller spekulera hur det kommer vara framåt . En utmaning även det.
Sist men inte minst jobbar jag med att inte lägga energi och gå igång på allt som händer. Man får sålla lite och låta vissa saker bara passera förbi.
Tuffa mål men det får bli små steg i taget!
